Rättsväsendet

Beatrice-Gate

Sveriges justitieminister Beatrice Ask blev igår ofrivilligt en del av nyhetsflödet [Aftonbladet], [DN] då hon på facebook länkade till en artikel av satirsiten The Daily Currant där det bland annat hävdas att:

”Colorado is reconsidering its decision to legalize recreational pot following the deaths of dozens due to marijuana overdoses. According to a report in the Rocky Mountain News, 37 people were killed across the state on Jan. 1, the first day the drug became legal for all adults to purchase. Several more are clinging onto life in local emergency rooms and are not expected to survive.”

Källan Rocky Mountain News var en dagstidning som lades ned 2009. Andra inte särskilt subtila ledtrådar om att det hela handlade om satir var att ett av offren uppgavs vara Jesse Pinkman samt att det, så vitt jag vet, inte någon gång rapporterats om att 37 personer skulle dött av att brukat marijuana under en dag i något land eller delstat där drogen redan är laglig. Det hävdas till och med på vissa håll att det totala numret dödliga överdoser av THC genom tiderna är 0, eftersom det skulle behövas ett femsiffrigt antal ”joints” innan någon fått i sig de doser som behövs för att ämnet ska vara dödligt.

DN uppger att Beatrice Asks pressekreterare Per Claréus inte kan säga att justitieministern insåg att artikeln handlade om satir eller inte.

Mer, lite grövre, humor går att finna här.

Innan cannabismissen var Beatrice Ask antagligen mest känd för idén om att misstänkt sexköpare redan innan fällande dom skulle bli uthängda offentligt genom ”rosa kuvert”.

Anne Ramberg, generalsekreterare i Advokatsamfundet, beskrev idén som en ”hårresande tanke” och uppgav för nyhetskanalsen.se att: ”Det är inte en acceptabel människosyn. Det är en återgång till medeltiden”. Enligt samma DN-artikel ska generalsekreteraren ha menat att ”rättssäkerhet handlar om att en misstänkt ska dömas i domstol av en oberoende domare och inte av omgivningen”, vilket i och för sig är en grundbult för varje seriös rättsstat, men tydligen inte en självklarhet för vår regering.

Frågan som måste ställas när den här typen av saker händer är nog egentligen om det alls går att ha något förtroende för Beatrice Ask som justitieminister, vad tycker ni?

Intervju: Mauro Zamboni om Tenstadomen och rättsstaten, del 1

Efter att händelserna som föranledde Tenstarättegången inträffade har lagtexten ändrats och numer anses det även vara våldtäkt om offret med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation. Med nuvarande lagstiftning hade sannolikheten för en fällande dom varit högre. Trots detta är de unga män som stod anklagade för brottet frikända i Hovrätten. Mauro Zamboni är professor i allmän rättslära och har författat ett antal böcker och artiklar om hur politik förhåller sig till lagstiftning. Idag ska han reda ut några av de frågor som uppkommit kring den så kallade Tensta-rättegången. Intervjun är ganska lång varför del ett publiceras idag och del två vid ett senare tillfälle.

LP: Många människor tycker att det är uppenbart att männen begått handlingar som är förkastliga och att de därför bör straffas. Varför dömde inte domstolen de åtalade för våldtäkt? (mer…)

Tintin är priset vi betalar för ett fritt samhälle

Vi har under dagen kunnat följa turerna kring Kulturhusets politiska kommissarie, Behrang Miri, och hans försök att censuera delar av kulturarvet som han anser inte passar in.

“–All barnbokslitteratur borde ses över. Även vuxenlitteratur. Många människor från afrikanska länder bor här i dag, men vi har alldeles för lite kunskap om dem“ sade kulturhusets nya konstnärlige ledare Behrang Miri till DN som en kommentar på varför han valt att slänga ut Tintin och ge order om att resten av böckerna som tillhandahåll ska gås igenom och att bland annat böcker med rasistiskt och homofobiskt innehåll ska rensas ut ur ett ungdomsbibliotek. Vidare menade han att utrensningen är en del av en helt ny vision för kulturhuset där verksamheten ska styras utifrån diskrimineringslagen. Debatten om Tintin ska ha förts under lång tid på kulturhuset. Rimligen skedde detta på måndagen den 24e september då artikeln publicerades online klockan halv sex på tisdagmorgonen.

Den ”helt nya visionen” som Miri försöker iklä diskrimineringslagstiftningen, är inget annat än en auktoritär och totalitär vision om framtiden där det politiskt korrekta etablissemanget tar sig rätten att bestämma vad vi bör läsa. När någon börjar tala om att böcker ska ”gås igenom”, och ”rensas ut” är det dags att vi reagerar och börjar kämpa för vår frihet.

Tintin på kulturhuset
Bild: Tobias Boström

Bloggaren Cornucopia var tidigt ute och sågade upplägget under den lätt sarkastiska rubriken ”Svensk kultur berikas med censur och bokbål”  och på SVD fick kulturchefen möjlighet att leva ut sin fantasi om att skriva en hel krönika nästan enbart innehållande Tintin-referenser och konstaterar till slut angående idéen att cencurera kulturen att; ”Den som ger sig ut på jakt efter olämpligt innehåll i kulturen får lätt väldigt mycket att göra och halkar nästan alltid snett.”

Juridikbloggen frågar sig under rubriken ”Det, mina vänner, är censur”  vem som givit denna människa rätt att avgöra vad som borde finnas på bibliotekets hyllor och spekulerar i vad som blir nästa steg;

”Nästa gång är det någon självsvåldig person som anser att böcker som “hånar profeten” inte “borde finnas” på bibliotekets hyllor. Eller att böcker som gör narr av den kristna skapelseberättelsen inte “borde finnas”. Eller böcker som kritiserar fackföreningsrörelsen. Eller böcker som “förolämpar nationen”.

Det här, mina vänner, är exakt och utan minsta skillnad samma fasoner som leder till att kritiker av det sekulära Turkiet sätts bakom lås och bom, som för närvarande leder till att hus bränns ner och folk mördas i muslimska länder, som är grunden till att Pussy Riots medlemmar dömts. Det är diktatoriska fasoner.”

(mer…)

Bra och dåliga straff

Brott och Straff

I mitt förra blogginlägg pratade jag om bra och dåliga lagar. Framförallt gick jag igenom vilka kriterier som bör uppnås för att en lag ska vara acceptabel i en nattväktarstat. När det väll bestämt att någonting bör räknas som ett brott är dock halva jobbet kvar. Vilka konsekvenser ska det få att begå ett brott? Jag upplever att debatten om vad som är rätt och fel och vad som bör vara förbjudet ofta blossar upp i diverse liberala forum, men det är sällan en mer principdriven diskussion om vilka straff som bör delas ut faktiskt förs. Som uppföljning till mitt tidigare inlägg om bra och dåliga lagar tänker jag därför ge min syn på frågan om bra och dåliga straff.

Brott och straff

Inledningsvis vill jag ta upp en viktig detalj som bör finnas i bakhuvudet på läsaren. Skadestånd är inte i striktaste mening ett straff. Skadestånd regleras framförallt i Skadeståndslagen (1972:207) medan brott och deras påföljder regleras i Brottsbalken.[1] Skadestånd ska alltså ersätta skada som uppstått vid ett brott och kan sägas handla om rättvisa.[2] När jag i fortsättningen diskuterar straff utgår jag alltså ifrån att ersättning för skador redan utgått via skadestånd. Straff i den mening jag använder begreppet är alltså de rättsliga konsekvenser utöver skadestånd som drabbar den dömde.

Med det fastslaget vill jag kort gå in på rättssystemets funktion. En nattväktarstat har till uppgift att upprätthålla säkerheten inom dess gränser och skydda dess medborgare från rättighetskränkningar. Klickar man på ”Rättsväsende” under ”Vår Politik” på Liberala Partiets hemsida får man upp följande text; ”Statens första uppgift är att tillhandahålla ett fungerande rättssystem, d v s ett system för att skydda och värna våra grundläggande rättigheter inom landets gränser.”Av detta följer även att staten måste skydda medborgarna inte bara från andra medborgare, utan även ifrån förtryck från just staten. (mer…)

Bra och dåliga lagar

Liberala partiet har medlemmar med i viss mån skilda politiska åskådningar. Det finns folk med dragning åt anarkokapitalism, objektivism och libertarianism och säkert en hel rad blandningar och underkategorier. Många är nog vad jag skulle kalla naturliga libertarianer, det vill säga människor som helt enkelt känner att de vill bestämma över sig själva och inte har något behov av att köra med andra. Goda grannar, helt enkelt. Andra har kommit fram till sin politiska övertygelse tack vare lång livserfarenhet och upplevelser som fått dem övertygade om att det bästa är om människor får göra sina egna val. Ytterligare några har kanske sökt efter en filosofi som passar dem och fastnat för någon liberal filosof och på den vägen blivit övertygad om att det är frihet som de vill sträva efter. Oavsett vägen dit är vi dock alla överens om följande; jag äger mig, du äger dig och alla äger sig själva. Lev och låt leva. Kränk inte någon annans rätt till detta. Statens enda legitima uppgift är därför att hindra andra från att kränka din rätt till ditt liv, frihet och egendom. Olika liberaler har uttryckt denna princip på olika sätt. Rothbard talade om en central ”Icke-aggressionsaxiom”, som i mitt tycke duger utmärkt för att sammanfatta det hela.

”The libertarian creed rests upon one central axiom: that no man or group of men may aggress against the person or property of anyone else. This may be called the ”nonaggression axiom.” ”Aggression” is defined as the initiation of the use or threat of physical violence against the person or property of anyone else.” [2]

Lagboken
Sveriges rikes lag

När vi då kommit fram till att det är fel att initiera våld mot någon annan och att det enda legitima användandet av våld därför är i försvar av våra rättigheter kan vi konstatera att staten, eller våldsmonopolet, bör ha till uppgift att skydda medborgarna från att bli utsatt för våld och kränkningar av deras rättigheter. Harvardprofessorn och filosofen Robert Nozick sammanfattade denna tankegång såhär:

”Det viktigaste slutsatserna vi drar om staten är att en minimal stat, begränsad till de snäva funktionerna att skydda mot våld, stöld och bedrägeri, att upprätthålla avtal o s v, är berättigad, att en mer omfattande stat kränker människors rättigheter […] Två betydelsefulla resultat är att staten inte får använda sin tvångsapparat för att förmå vissa medborgare att hjälpa andra, eller för att förbjuda medborgarna att utföra vissa handlingar, för sitt eget bästa eller till sitt eget skydd” [3]

(mer…)


2017 Klassiskt liberala partiet - Sveriges enda liberala parti
Proudly designed by Tioreo