Intervjuer

Intervju: Mauro Zamboni om Tenstadomen och rättsstaten, del 1

Efter att händelserna som föranledde Tenstarättegången inträffade har lagtexten ändrats och numer anses det även vara våldtäkt om offret med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation. Med nuvarande lagstiftning hade sannolikheten för en fällande dom varit högre. Trots detta är de unga män som stod anklagade för brottet frikända i Hovrätten. Mauro Zamboni är professor i allmän rättslära och har författat ett antal böcker och artiklar om hur politik förhåller sig till lagstiftning. Idag ska han reda ut några av de frågor som uppkommit kring den så kallade Tensta-rättegången. Intervjun är ganska lång varför del ett publiceras idag och del två vid ett senare tillfälle.

LP: Många människor tycker att det är uppenbart att männen begått handlingar som är förkastliga och att de därför bör straffas. Varför dömde inte domstolen de åtalade för våldtäkt? (mer…)

Torsdagsintervju: Martin Borgs, slöseriombudsman

Martin Borgs är PR-konsult, filmare och författare. Han är bland annat känd för dokumentären ”1200 miljarder” och jobbar just nu som slöseriombudsman.

LP: Hur kommer det sig att du blev slöseriombudsman, och vad är egentligen syftet med en sådan?

MB: För mig är slöseri med skattepengar en fråga om både moral och makt. Hur hanterar man någon annans pengar? Det blir särskilt viktigt i ett land som Sverige där politiker bestämmer över en så stor del av vad folket arbetar ihop. – Det var skälet att jag 2005 köpte en gammal sheriffbil och gav mig ut på en resa genom Sverige för att jaga slöseri med humor som vapen. Det blev en film som stöddes av Skattebetalarnas förening. 2012 fick jag uppdraget av dem att vara slöseriombudsman, och återuppta granskningen av hur skattepengarna används. – Som slöseriombudsman får jag många tips, inte minst från Facebook där över 26.000 följer mitt arbete. Några tips gräver jag vidare på, andra lyfter jag fram. Flera av dem har jag samlat i boken ”365 sätt slösa med dina skattepengar” som kommer ut lagom till julhandeln. Jag håller också på att spela in filmen ”1600 miljarder” som kommer att ha premiär sommaren 2014.

LP: Finns det något värsta exemplet du hittat som riktigt sticker ut?

MB Jag skulle kunna prata länge om nästan vart och ett av de 365 exemplen i min bok. De är alla upprörande på sitt sätt. Ett exempel är Kristianstads kommun som betalar en halv miljon kronor per år för att köra mat i taxi mellan två äldreboenden, fastän det bara är 110 meter mellan dem. Samtidigt har man sparat in på färskpotatisen till de äldre eftersom den var för dyr. (mer…)

Torsdagsintervju: HAX

Henrik ”HAX” Alexandersson är en svensk bloggare, journalist och debattör aktiv inom Piratpartiet och Frihetsfronten. Idag har han varit vänlig nog att svara på några frågor från LP-bloggen.

HAX_N24_1

LP: Hur kommer det sig att du engagerade dig som liberal?

HAX:

Redan när jag engagerade mig politiskt i slutet av 70-talet slog det mig att borgerliga partier och politiker ofta talade om frihet, men att det var mycket snack och lite verkstad. Jag ville att man även skulle föra en frihetlig politik, vilket allt för sällan var fallet.

Fria Moderata Studentförbundet var under ett antal år en fristad för mig och på 90-talet engagerade jag mig i Frihetsfronten, som är mitt politiska hem sedan dess. (mer…)

Torsdagsintervju: Gunnar Hagberg

Gunnar Hagberg är pensionerad läkare och sitter i styrelsen för riksföreningen Rätten Till En Värdig Död, eller RTVD. Han har länge arbetat för en legalisering av aktiv dödshjälp. Idag svarar han på frågor kring ämnet från Liberala partiets blogg.

gunnar hagberg

LP: På er hemsida står det att föreningens grundare hade som utgångspunkt att varje människa själv skall få bestämma över sitt liv, så länge inte detta går ut över någon annan människa. Det är en väldigt sympatisk inställning, hur tror du det kommer sig att så politiker motsätter sig detta just i frågan om aktiv dödshjälp?

GH: Varför frågan om dödshjälp inte har tagits upp på allvar i Sveriges riksdag är ju förstås något som vi i RTVD – Rätten Till en Värdig Död – och säkerligen många med oss funderat mycket på under årens lopp. De allra flesta riksdagsledamöter tycker att självbestämmandet är en central och oerhört viktig fråga åtminstone på det teoretiska planet, men när det kommer till sista tiden i livet verkar denna ståndpunkt inte gälla längre. Kanske upplevs frågor som kretsar kring döden och döendet som obehagliga och då tar man inte upp dödshjälp på dagordningen. Kan det vara så att man felaktigt tror att debatt om dödshjälp leder till att man inte röstar på det parti man tillhör?

Ett flertal socialministrar både från (S) tidigare och den nuvarande från KD har på direkt förfrågan sagt ifrån att de absolut avvisar tanken på dödshjälp. Och om detta är inställningen hos den minister som har yttersta ansvaret, krävs det uppenbarligen mycket för att frågan skall upp dagordningen. För alla partier gäller att en fråga som inte har partiledningens stöd den tas heller inte upp.

Slutligen finns det starka lobbygrupper som arbetar hårt emot dödshjälp. Handikapprörelsen, vissa religiösa grupper till exempel katolska kyrkan och dessvärre får nog de palliativa läkarna, det vill säga de som skall ta hand om oss när vi skall dö under svåra omständigheter, räknas dit.

Vi är av den bestämda uppfattningen att dödshjälpsfrågan måste betraktas som opolitisk utom möjligen inom KD, och att varje ledamot skulle få rösta efter sitt eget samvete, precis som man gjorde med frågan om homoäktenskap, insemination av lesbiska kvinnor eller avskaffandet av steriliseringstvånget vid könsbyte för att ta några aktuella exempel. (mer…)

Torsdagsintervju: Johan Norberg

Johan Norberg är liberal författare, filmare och debattör som varit engagerad i Frihetsfronten, skrivit för bland annat Timbro och amerikanska Cato Institute samt varit redaktör för Nyliberalen. Han har skrivit ett flertal böcker varav den kanske mest kända, Till världskapitalismens försvar, översatts till ett stort antal olika språk och fått pris av bland annat tyska Hayek Stiftung och The Atlas Economic Research Foundation. Idag har han varit vänlig nog att svara på några frågor från Liberala partiet.

norberg

Foto: Sofia Nerbrand

LP: Hur kommer det sig att du blev intresserad av liberalismen?

Det är en lång bakgrundshistoria. Jag har alltid haft ett starkt personligt frihetsbegär, som i mitt fall förstärktes av ett intresse för historia, som jag tolkade som en kamp mellan frihet och kontroll – oavsett om de senare kom i form av kyrkan, slavägare, feodalherrar, fascister eller bolsjeviker. Lägg till det ett personligt behov att hitta konsekvens och logik i mina åsikter så landade jag snart i anarkismen. Men de anarkister som jag läste var inte så frihetliga som jag hoppats – ofta hade de tvärtom strikta krav på hur människan skulle leva och man fick absolut inte ha frihet i den ekonomiska arenan. Då började jag upptäcka de klassiska liberalerna och insåg att de låg närmare mig. På den vägen är det. (mer…)

Torsdagsintervju: Henrik Hall

Henrik Hall är vice ordförande i FMSF och redaktör för förbundets tidning Svensk Linje. Idag har han varit vänlig nog att svara på några frågor från Liberala partiets blogg.

henrik hall

LP: Vilken anser du att är den viktigaste frihetsfrågan i Sverige idag?

HH: Samma som alltid: förmynderiet. Det här med att staten beskattar oss oskäligt mycket för att tillhanda service vi bättre kunnat ordna på annat sätt är givetvis illa. Men alla dessa förbud, hinder och oskäliga avgifter för att uppfostra oss! I vanliga fall är jag en mycket lugn och sansad människa, men när politiker vill detaljstyra hur människor lever sina liv blir jag vansinnig. (mer…)

Torsdagsintervju: Per Bylund

Per Bylund är engagerad i den libertarianska rörelsen både i Sverige och USA. Han har varit engagerad i Frihetsfronten, varit med och arrangerat Walk for capitalism i Stockholm, är en av grundarna till siten Anarchism.net och skriver ofta på bland annat LewRockwell, mises.org, mises.se och striketheroot. 2007 flyttade han till USA för att doktorera på University of Missouri. Idag jobbar han som forskare vid Baylor University.

Bylund Mises fellow 2012_small

LP: Hur kommer det sig att du blev engagerad i österrikisk ekonomi och frihetsfrågor? 

PB: Det är egentligen två frågor och jag håller dem gärna isär. Anledningen är att österrikisk ekonomi är en vetenskap och därmed positiv och värderingsfri, medan frihetsfrågor bara handlar om värderingar och är helt och hållet normativt. Men ofta är intresset för bägge på något sätt relaterade. Så också för mig.

Jag blev egentligen intresserad av frihetsfrågor som del av ett engagemang i Moderata ungdomsförbundet på 1990-talet. Efter att både ha utsatts för och förfasats över de klassiska eller ny-liberala medlemmarnas argumentation fanns inget alternativ än att godta dem. Det är ett ganska uppenbart steg om man, som jag, ser konsekvens och stringens som viktiga också när det gäller värderingar. Mina tidigare åsikter var blott åsikter – och helt godtyckliga liksom oförenliga. När man accepterar den liberala grundsynen så anammar man också åsikter som hör ihop och bildar en helhet. Jag tror att det är bland annat därför som sådana som Ludwig von Mises talar om liberalismen som näst intill vetenskaplig.

Dessutom hade jag turen att under ett år vid ett amerikanskt universitet få Ken Schoolland som professor. Bortsett ifrån att han är tidigare guvernörskandidat för Libertarian Party har han skrivit boken Jonatan Godtrogens underbara äventyr, en frimarknadsodyssé som i dagsläget översatts till över 40 olika språk. Det är en oerhört kraftfull berättelse som tydligt visar hur galna regleringar egentligen är – men i klarspråk. Det var utan tvekan Ken som knuffade mig över kanten och in i libertarianismens förlovade land, om man säger så.

Österrikisk ekonomi var inte egentligen ett formellt intresse förrän jag började doktorera vid University of Missouri under Ludwig von Misesinstitutets Peter G. Klein 2007. Jag hade redan argumenterat både vitt och brett på ett klart österrikiskt sett, men var ganska dåligt påläst. Efter att jag deltagit i en del evenemang på Institutet i Auburn, Alabama, så började jag på allvar läsa om österrikisk ekonomi. Men det är 12-13 år efter att jag blev libertarian. (mer…)

Torsdagsintervju: Henrik Bejke

Bejkeintervju

Henrik Bejke (till vänster) tillhör den äldre generationen svenska liberaler och har varit aktiv i frihetliga organisationer i över 30 år. Den här veckan var han så vänlig att svara på några frågor om sitt engagemang.

LP: Du har varit aktiv i FMSF i över trettio år, suttit i redaktionen för en handfull av förbundets tidningar och jobbat med varje nummer av nyliberalen sedan starten för 30 år sedan. Du har även varit med i  Frihetsfronten sedan starten. Vad känner du personligen att är det mest givande och viktigaste du har gjort inom frihetsrörelsen i Sverige? Finns det något du ångrar att du engagerat dig i?

HB: Det som varit mest givande har helt klart varit att jobba med Nyliberalen. Anledningen är att man där har kunnat koncentrera sig helt och hållet på idéerna. Vad jag ångrar att jag engagerat mig i är nog att jag i en grå forntid hade en mer godtrogen och naiv syn på EU. Det gick dock över ganska snabbt 🙂

LP: Vilken fråga är det viktigast att liberala organisationer i Sverige driver idag?

HB: Den viktigaste frågan är helt klart integriteten och övervakningssamhället. (mer…)

Torsdagsintervju: Sofia Arkestål

Sofia Arkestål sitter i styrelsen för European Students For Liberty och för Stureplanscentern, har varit organisationssekreterare för FMSF och var med och startade den liberala nyhets- och debattportalen Frihetssmedjan. Hon driver dessutom en blogg på spfoia.se. Hon har generöst erbjudit sig att svara på ett par frågor om sitt engagemang i den liberala rörelsen och hennes syn på utvecklingen i Sverige.

sofia

LP: Det anses ofint att fråga en kvinna om hennes ålder, men för någon så pass ung har du hunnit med mycket. Utöver dina engagemang i frihetliga organisationer har du även några års arbetslivserfarenhet och är på väg mot en kandidatexamen inom idéhistoria och språk. Hur hinner du med allt?

SA: Med över 1000 speltimmar i Skyrim undrar jag detsamma. Studierna tar den största smällen, jag har lättare för att göra praktiska saker med positiv och tydlig effekt. Men till slut jobbar jag igen allt. En förklaring är att jag gör roliga saker och jag vill gärna leva för det jag gör, då är det inte så svårt att hinna med. Vad skulle jag annars göra med all tid? Jag är 23 år gammal för övrigt.

LP: Vad fick dig att engagera dig som liberal?

SA: En av de första ACTA-demonstrationerna var min liberala ansats. Jag och en vän stod på Plattan i Stockholm, när Henrik Alexandersson med flera höll tal. Vi hade en skylt med texten ”Ryssvänner, vik hädan!”. Att bli upprörd och arg över saker är ett bra bränsle. (mer…)

Torsdagsintervju: Fredrik Segerfeldt

segerfeldt

Den liberala debattören och författaren Fredrik Segerfeldt har varit vänlig nog att svara på ett par frågor ifrån LP-bloggen om sitt engagemang och sina böcker.

LP: Hej och tack för att du tar dig tid att svara på några frågor. Hur kommer det sig att du blev liberal?

FS: Vet inte riktigt. Har aldrig gillat att andra ska tala om för mig vad jag ska göra. Frivillighet är en rimligare princip för mänsklig samvaro, än vad tvång är. Och när man ser hur särintressepolitik fungerar blir man skeptisk.

LP: När du skriver om något, oavsett om det är bistånd, FN eller migration, tenderar frågan att bli kontroversiell. Väljer du medvetet ämnen som provocerar eller har det blivit så?

FS: Nej, jag tror att det bara blir så. Jag var en rätt anonym byråkrat på Svenskt Näringsliv innan jag blev ”en offentlig person” eller vad man nu ska kalla det. Men visst, jag går igång på konflikter, och retar mig på när det finns omotiverade konsensus. Att gå in i kotterier och röja runt gillar jag också. Nu senast är det kulturen jag ger mig på. Dessutom har jag en konfrontativ personlighet och ett provocerande sätt. (mer…)


2017 Klassiskt liberala partiet - Sveriges enda liberala parti
Proudly designed by Tioreo