Utrikespolitik

Liberala partiet på Youtube. Först ut: Bistånd

Nu har vi börjat föra ut vår politik även på Youtube. Först ut är en kort film om bistånd.
Besök gärna vår kanal och prenumerera!

Vad gäller bistånd
Det saknas övertygande vetenskapligt stöd för att statligt bistånd kan bekämpa fattigdom och stimulera utveckling. Där bistånd skulle kunna göra nytta behövs det inte. Sådana länder utvecklas ändå. Där bistånd skulle behövas kan det inte göra nytta, eftersom den politiska miljön inte tillåter det. Nyckeln till utveckling är länders förmåga att genom marknadsekonomi och sunda politiska strukturer själva ta sig ur sin fattigdom, inte bistånd.

På kort sikt vill Liberala partiet därför att:
. Det statliga biståndet som andel av BNP snabbt dras ned.
. Biståndet ska betraktas som en begränsad resurs och endast användas till väl avgränsade projekt utom räckhåll för mottagarlandets regering och som bygger på vetenskapligt väl underbyggda metoder samt följas upp av oberoende utredare.

På längre sikt bör det statliga biståndet helt läggas ned och ersättas av privata välgörenhetsorganisationer. Människor ska inte tvingas lägga pengar på projekt som de inte känner gör någon nytta.

Saxat från vårt partiprogram.

Gary Johnson – Rätt man på fel plats?

Gary Johnson är en av få politiker som jag inte bara respekterar, utan även beundrar. Som guvernör för New Mexiko (1995-2003) var han en av ytterst få republikaner som levde upp till den retorik om begränsad statsmakt som republikaner brukar använda vid val.

Gary Johnson
Gary Johnson

Gary Johnsons tid som guvernör i New Mexico är imponerande. Han lyckades både sänka skatterna (14 gånger) och minska de offentliga utgifterna. Efter hans tid som guvernör var New Mexico en av enbart fyra delstater som inte hade ett budgetunderskott. Han la in sitt veto 750 gånger, vilket var mer än alla andra 49 guvernörer tillsammans. Under Johnsons tid som guvernör växte New Mexicos ekonomi och över 20 000 nya jobb kunde skapas.

Det här är ett fåtal av Johnsons många bedrifter som guvernör i New Mexico.

Ideologiskt är Gary Johnson libertarian, men med ett mindre fokus på princip än exempelvis Ron Paul. I presidentvalet 2008 stödde han också Ron Paul, men i år gjorde han ett försök att själv vinna den republikanska presidentnomineringen. Ett misslyckat försök som sedermera fick Gary Johnson att byta parti och numera är han Libertarian Partys presidentkandidat. Från vissa delar av den libertarianska rörelsen har det tidvis framkommit viss kritik mot Gary Johnson för att han inte är tillräckligt principiell, eller för att han iallafall inte följer dessa principer tillräckligt konsekvent i sitt politiska program.  Kritiken handlar alltså inte om vad han uträttade som guvernör i New Mexiko utan att dessa människor inte betraktar honom som tillräckligt ”renlärig”. Märk väl att detta oftast är människor som inte förstår politiskt arbete och den politiska processen, men likväl tycker om att kritisera dem som försöker åstadkomma positiva förändringar. Som Gary Johnson.

(mer…)

Var går elefanter för att dö?

Mitt Romney
Mitt Romney

Den nu säkerställda primärvalssegern för Mitt Romney innebär tyvärr en förlust för den konservativa rörelsen som är en stor del av det republikanska partiets bas, samt en ”förlust” för Ron Paul. Jag tror också att det innebär en förlust mot Obama. Vi är många frihetsvänner som med stor passion har följt Dr Ron Pauls försök att bli republikanernas presidentkandidat. Vi har glatts åt hans framgångar, förundrats av hans supportrars dedikation och förfärats över etablissemangets smutskastning och försök att stoppa honom.

Ron Paul nådde inte ända fram, men trots det bör man inte kan kalla det för en förlust. I den här artikeln så tänker jag försöka sätta hans kampanj i en historisk kontext och visa på att det trots allt finns mycket att glädjas åt, samt mycket att lära av historien för att den rörelse han har grundat ska kunna växa, utvecklas och till slut bli dominerande inom det republikanska partiet.

Ron Paul i Iowa 2011

Låt oss först konstatera att oerhört mycket har hänt sedan Ron Pauls presidentkandidatur för fyra år sedan. Då var han utskrattad och föraktad i sitt eget parti. Ytterst få tog honom på allvar. Han fick inte ens delta på republikanernas konvent, utan höll sitt eget konvent (Rally for the Republic). Efter det har den ekonomiska kris Ron Paul förutspådde ägt rum, och med Tea Party-rörelsens intåg i amerikansk politik har samhällsdebatten förändrats. 2010 valdes Ron Pauls son, Rand Paul, till ny senator från Kentucky. Mycket tack vare Tea Party-rörelsen.

Den här gången var Ron Pauls kampanj mycket mer professionell och resultaten betydligt bättre. Ron Pauls budskap var detsamma, men den här gången hade ”mainstream” flyttats närmare honom. (mer…)

Barry Goldwater – Det republikanska partiet och den konservativa rörelsen

Idag, för 103 år sedan, föddes en av frihetens främsta försvarare; Barry Morris Goldwater. Goldwater är förmodligen mest känd som republikanernas presidentkandidat 1964 mot den sittande presidenten Lyndon B. Johnson. Ett val som Goldwater förlorade stort, men som ändå hade enorm påverkan på det republikanska partiet och den konservativa rörelsen. Goldwater var nämligen den konservativa falangens val till republikanernas presidentkandidat, och i och med hans seger över Nelson Rockefeller (Rockefellerrepublikan är ett, ofta pejorativt, namn på moderata republikaner) hade den konservativa falangen numera kontroll över partiet och Goldwater var deras ledare.

Barry Goldwater 1962
Barry Goldwater 1962

Även om Goldwater förlorade stort i presidentvalet, så lades nu grunden för det som 16 år senare skulle kallas för ”The Reagan Revolution”, och de personer som skulle leda denna revolution och förde fram Ronald Reagan till presidentposten hade tillhört Goldwaterrörelsen.

Goldwater föddes i Phoenix, Arizona 1909, och gick redan i unga år med i det republikanska partiet som ett motstånd mot Roosevelts ”New Deal”. Under andra världskriget tjänstgjorde han inom flygvapnet.

1952 vann han valet till den amerikanska senaten. En plats han höll i fem mandatperioder innan han pensionerade sig 1987.

1960 gav Goldwater ut boken, Consience of a Conservative, där han definierar den konservativa rörelsen och gjorde därmed sig själv till en ledare för samma rörelse. Boken fick enorm genomslagskraft inom konservativa kretsar. I boken definierar Goldwater vad det innebär att vara konservativ på följande sätt:

“I have little interest in streamlining government or in making it more efficient, for I mean to reduce its size. I do not undertake to promote welfare, for I propose to extend freedom. My aim is not to pass laws, but to repeal them. It is not to inaugurate new programs, but to cancel old ones that do violence to the Constitution, or that have failed their purpose, or that impose on the people an unwarranted financial burden. I will not attempt to discover whether legislation is ”needed” before I have first determined whether it is constitutionally permissible. And if I should later be attacked for neglecting my constituents’ ”interests,” I shall reply that I was informed that their main interest is liberty and that in that cause I am doing the very best I can.”

Det här för oss genast till vad som skedde med den konservativa rörelsen och hur den ser ut idag. Partiet förändras ständigt och med förändring i demografi och sammansättning, förändras även ideologin. Tyvärr inte alltid till det bättre, vilket vi kan se både hos Nya Moderaterna i Sverige och hos det republikanska partiet i USA. (mer…)

En liberal syn på den svenska interventionen i Libyen

Med undantag för den fula ankungen SD, så har riksdagspartierna från höger till vänster stött den svenska interventionen i det Libyska inbördeskriget. Exakt vem det är vi slåss för eller varför är däremot mer osäkert. Vi har blivit sagda att det är ett ”humanitärt uppdrag”, att vi måste skydda befolkningen mot Khadaffis bombningar. Det är förvisso ett hedervärt syfte och ett jag tror vi alla sympatiserar med. Vi beundrar de människor som reser sig mot tyranner. Men som vanligt är intervention och krig så mycket mer komplicerat än vad våra folkvalda vill få oss att tro.

JAS Gripen Foto av Ernst Vikne

Till att börja med så är det inte politikernas privata pengar eller privata JAS-plan som skickas till Libyen. Det är som vanligt bekostat av medborgarnas skattemedel. Vi måste reda ut vad statens legitima uppgifter egentligen ar. Som min kollega Hans Palmstierna uttryckte det i sitt blogginlägg i januari:

Staten skall skydda medborgarnas (negativa) rättigheter och deras tillgångar från angrepp från andra individer, grupper eller nationer

Det är den princip som vi som klassiska liberaler utgår från när vi resonerar oss fram till vad staten bör göra. Frågan är då, upprätthåller svenska staten den principen med sin intervention i Libyen? Svaret på den frågan är otvivelaktigen nej. Det libyska inbördeskriget har på intet sätt något med vår nationella säkerhet att göra, och svensk militär skall enbart användas då svenska medborgares liv eller egendom är i fara.

(mer…)


2017 Klassiskt liberala partiet - Sveriges enda liberala parti
Proudly designed by Tioreo