Yttrandefrihet

Rätt att demonstrera och tycka fel

Den 1a maj i år demonstrerade det nazistiska partiet Nordiska motståndsrörelsen i Falun. Vi publicerade en debattartikel i Dalarnas Tidningar där vi argumenterar för att de skulle få göra det men emot deras politik. Vi anser att bara för att du har rätt att yttra dig betyder inte det att någon måste lyssna på dig men staten ska inte hindra dig att uttrycka dina åsikter bara för att de är obekväma.

Frihet, liberalism, är att få uttrycka sig så länge man inte skadar någon annan. Så länge du går i ett tåg så tar ingen skada. En del vänsterdebattörer tycker annorlunda. De ville hindra nazisternas tåg i Falun men skulle polisen göra det är följdfrågan var gränsen går? Vänsterpartiet är rätt öppna med att de stödjer Kuba och Venezuela, två länder där yttrandefrihet är ett minne blott.

Vi vill inte fastna i en diskussion om vilka som ska få uttrycka sig och vilka som inte ska det. Därför får alla demonstrera. De har rätt att ha fel.

 

Stå upp mot de odemokratiska krafterna i Piratpartiet

Två piratpartister, Torbjörn Jerlerup och Niklas Starow, skrev nyligen en debattartikel om att polisen inte bör skydda nazistiska demonstrationer. Jag har alltid känt att nazister tenderar till att vara ett gäng odemokratiska puckon av tveksam bildning. Till stor del är detta mest fördomar från min sida, jag har sällan träffat på nazister och jag har aldrig brytt mig om att lyssna på dem, men jag är ändå rätt säker på att min uppfattning är någorlunda korrekt. Jag har däremot stor respekt för piratpartiet, varför det är tråkigt att två representanter för partiet i en debattartikel om yttrandefrihet för nazister själva framstår som den odemokratiska kraften.

Artikelförfattarna kläcker ur sig följande pärla: ”Ingen kan hindra nazister från att ha en åsikt, men det finns inget i vare sig FN’s deklaration om de mänskliga rättigheterna eller Europakonventionen som säger att en stat måste underlätta för nazister att yttra sig.”

Låt oss ta en titt på det:

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna:

Artikel 1: ”De höga fördragsslutande parterna skall garantera var och en, som befinner sig under deras jurisdiktion, de fri- och rättigheter som anges i avdelning I av denna konvention.”

Artikel 5: ”Var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet”.

Artikel 10: ”Var och en har rätt till yttrandefrihet.”

Artikel 11: ”Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster.”

Om du har rätt till yttrandefrihet, rätt att delta i demonstrationer och rätt till personlig säkerhet så kräver det faktiskt att polisen ställer sig mellan dig och ett gäng våldssamma motdemonstranter, oavsett vilka åsikter du framför.

FN har som sagt en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Där finns följande:

Artikel 2: ”Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.”

Artikel 3: ”Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.”

Artikel 7: ”Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.”

Artikel 20, punkt 1: ”Var och en har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar.”

Samma resonemang där. Både EKMR och FNs deklaration allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna kräver faktiskt att polisen skyddar demonstrationer, även när det är puckon som demonstrerar.

Det är då ironiskt att artikelförfattarna har den dåliga smaken att ta en dikt, som handlar om hur ingrepp på yttrandefriheten extremistgrupper leder till att även andra grupper utsätts för förtryck, som argument för att tysta en extremistgrupp. Som liberal tror jag på yttrandefrihet, inte bara för människor jag tycker om utan också för sådana som jag tycker direkt illa om. Det är därför jag inte kräver att poliserna ska låta vänsterextremister misshandla nazister. Intressant nog var det också därför jag hoppades att Piratpartiet skulle komma in i EU-parlamentet, men om artikeln jag svarar på nu är representativt för partiet är jag uppriktigt lättad över att ni åkte ut.

Tillägg: Sedan jag skrev detta har Piratpartiets partiledare gått ut och tagit avstånd från texten på ett mycket bra sätt.

Faksimil: Nyheter24

/Ambjörn Hedblom, vice ordförande Liberala partiet

Respektera yttrandefriheten!

Lagen om hets mot folkgrupp är oacceptabel i ett civiliserat samhälle. Ingen värdig demokratisk stat borde kunna fängsla människor för deras åsikter eller deras yttranden av dessa. Våra riksdagspolitiker tror på yttrandefrihet så länge människor inte säger något de tycker är fel. Vi tror på en yttrandefrihet som särskilt omfattar de människor som säger dumheter, elakheter och saker vi inte vill höra. Ingen diktatur har någonsin förbjudit människor att hålla med regimen; om yttrandefriheten tjänar något som helst syfte i ett öppet samhälle handlar den om rätten att säga saker människor inte håller med om.

Konstnären Dan Park är ett ypperligt exempel på en människa som uttryckt sig på ett sådant sätt. Hans konst provocerar och de flesta skulle antagligen beskriva den i ordalag av osmaklig, otrevlig eller direkt stötande. Kostnaden för ett öppet samhälle är ibland att också människor vi inte håller med måste få uttala sig. Detta är dock ett pris vi måste betala för yttrandefriheten.

Liberala partiet anser att domarna mot Dan Park och hans gallerist Henrik Rönnquist är helt oacceptabla och en skamfläck för Sverige som rättsstat. Det enda anständiga vore att med omedelbar verkan avskaffa lagen om hets mot folkgrupp och därmed kvalificera Sverige som ett land som tar yttrandefrihet på allvar.

Emil Tisell, ordförande Liberala partiet

Ambjörn Hedblom, vice ordförande Liberala partiet

Peter Arvidson, styrelseledamot Liberala partiet

Daniel Lindsäth, styrelseledamot Liberala partiet

Jonas Bylund, styrelseledamot Liberala partiet

Henrik Sundin, Liberala partiet Gävle

Fredrik Dellby, Liberala partiet Göteborg

Liberala notiser, 12 juni

Blondinbella och stulna vapen

Såhär i semestertider är veckans liberala notiser något förseende, men varken nyheter eller ideologi verkar ha tagit semester då ovanligt många intressanta saker kan uppmärksammas. Bland de mer upplyftande inläggen som postats i veckan hittas en uppgörelse med feminismen och feminister av Blondinbellas, tio sanningar om ekonomer inte vill att du ska veta och dave1bs lista över saker du bör veta om staten inför valet. Erik Lakomaa, Ekon. Dr. och forskare vid Handelshögskolan, har även skrivit veckans kanske bästa debattartikel där han förklarar att antalet brott som begås med stulna, legala, vapen är väldigt litet. Det är bra att den här typen av artiklar skrivs, eftersom den absoluta majoriteten av vapenägarna i Sverige är laglydiga, trevliga och ansvarstagande människor.

Rättssäkerhet

Statsåklagare Nils-Eric Schultz skriver öppet brev till Beatrice Ask om varför det är farligt för både poliser och rättssäkerheten att syssla med infiltratörer i grov brottslighet. I övrigt har veckans rättssäkerhetsfrågor mest handlat om övervakning. Piratpartiet konstaterar att USA:s övervakningssystem även drabbar svenskar och DN skriver om hur övervakningen faktiskt är mer omfattande än vad som tidigare varit känt.

Husby

Johan Norberg skriver i the Spectator om Husbykravallerna och varför den här typen av saker händer i Sverige. Även Dick Erixon tar upp ämnet under rubriken ”Förortsutopin står i brand”.

Andra notiser

Polisanmälan efter SvDs artiklar om förvaret. ”Jag tycker inte att underrättelseinformation ska redovisas i öppna källor och jag har varit vänligt tydlig om att det är ett problem för Försvarsmakten”, sade Cecilia Widegren, M, ordförande för regeringens försvarsberedning. Ett annat problem för försvaret är att det inte får tillräcklig budget och förutsättningar för att försvara Sverige. Vid något tillfälle vore det trevligt om moderaterna även gjort något åt detta.

Varg ställer till mer skada i Småland. 21 får rivna. Liberala partiet tycker synd om de drabbade. Det är en viktig äganderättsfråga att kunna få skydda sin egendom på ett effektivt sätt.

Hollande anser att Eurokrisen är över. Det är i och för sig bra att vara positiv, men detta börjar likna Bagdad-Bob.

På juridikbloggen föreslås ett antal åtgärder för att minska problemen med människohandel.

Vikten av yttrandefrihet

Ett nytt uppmärksammat exempel på begränsningen av yttrandefriheten i Turkiet är fallet med pianisten Fazil Say. Say skrev följande på twitter “I AM not sure if you have noticed, but where there is a louse, a nonentity, a low life, thief or fool, they are all Islamists. Is this a paradox?”, ett yttrande som resulterade i ett tio månader långt villkorligt fängelsestraff.

Yttrandefrihet är en av flera viktiga frågor som Liberala partiet diskuterar och jobbar för. Det är en självklarhet för oss att det är en av de viktigaste mänskliga rättigheterna i ett fritt och öppet samhälle. Yttrandefrihet är en förutsättning för ett demokratiskt statsskick.

Historiskt sett har Turkiet fått mycket uppmärksamhet för kontroversiella metoder och ofta mötts av fördömmande från omvärlden i frågor som rör de mänskliga rättigheterna. Man kan nämna att mellan 1998 och 2008 så fanns det fler än 1,600 domar emot Turkiet från The European Court of Human Rights för överträdelser mot mänskliga rättigheter i landet; dessa domar har särskilt gällt rätten till liv och rätten till att slippa tortyr men problem har även förekommit vad gäller pressfrihet och yttrandefrihet. Fazil Says fängelsestraff är numer en del i den tråkiga utvecklingen.

Gick Say för långt i sitt yttrande på Twitter? Svaret är nej. En individ har rätt att uttrycka sina åsikter. Vi i Liberala partiet anser att yttrandefrihetens gräns bör dras där det som sägs eller skrivs utgör ett bedrägeri eller ett hot mot en annan individ. Says uttalande hamnar kanske inte under kategorin “respektfullt” eller “roligt” men hans ord har inte hotat någon individ eller grupp. Han har helt enkelt uttrykt en åsikt, någonting som vi anser är en självklar rättighet. En viktig komponent i yttrandefriheten är att en åsikt inte ska behöva vara populär eller sympatisk för att få bli uttrykt. Ingen diktator har någonsin förbjudit någon att hålla med honom, ingen morallag har någonsin förbjudit de styrandes åsikter. Att tala om yttrandefrihet är därför att tala om rätten att uttala sig, i synnerhet för de element i samhället som majoriteten och de styrande skulle vilja tysta.

Tintin är priset vi betalar för ett fritt samhälle

Vi har under dagen kunnat följa turerna kring Kulturhusets politiska kommissarie, Behrang Miri, och hans försök att censuera delar av kulturarvet som han anser inte passar in.

“–All barnbokslitteratur borde ses över. Även vuxenlitteratur. Många människor från afrikanska länder bor här i dag, men vi har alldeles för lite kunskap om dem“ sade kulturhusets nya konstnärlige ledare Behrang Miri till DN som en kommentar på varför han valt att slänga ut Tintin och ge order om att resten av böckerna som tillhandahåll ska gås igenom och att bland annat böcker med rasistiskt och homofobiskt innehåll ska rensas ut ur ett ungdomsbibliotek. Vidare menade han att utrensningen är en del av en helt ny vision för kulturhuset där verksamheten ska styras utifrån diskrimineringslagen. Debatten om Tintin ska ha förts under lång tid på kulturhuset. Rimligen skedde detta på måndagen den 24e september då artikeln publicerades online klockan halv sex på tisdagmorgonen.

Den ”helt nya visionen” som Miri försöker iklä diskrimineringslagstiftningen, är inget annat än en auktoritär och totalitär vision om framtiden där det politiskt korrekta etablissemanget tar sig rätten att bestämma vad vi bör läsa. När någon börjar tala om att böcker ska ”gås igenom”, och ”rensas ut” är det dags att vi reagerar och börjar kämpa för vår frihet.

Tintin på kulturhuset
Bild: Tobias Boström

Bloggaren Cornucopia var tidigt ute och sågade upplägget under den lätt sarkastiska rubriken ”Svensk kultur berikas med censur och bokbål”  och på SVD fick kulturchefen möjlighet att leva ut sin fantasi om att skriva en hel krönika nästan enbart innehållande Tintin-referenser och konstaterar till slut angående idéen att cencurera kulturen att; ”Den som ger sig ut på jakt efter olämpligt innehåll i kulturen får lätt väldigt mycket att göra och halkar nästan alltid snett.”

Juridikbloggen frågar sig under rubriken ”Det, mina vänner, är censur”  vem som givit denna människa rätt att avgöra vad som borde finnas på bibliotekets hyllor och spekulerar i vad som blir nästa steg;

”Nästa gång är det någon självsvåldig person som anser att böcker som “hånar profeten” inte “borde finnas” på bibliotekets hyllor. Eller att böcker som gör narr av den kristna skapelseberättelsen inte “borde finnas”. Eller böcker som kritiserar fackföreningsrörelsen. Eller böcker som “förolämpar nationen”.

Det här, mina vänner, är exakt och utan minsta skillnad samma fasoner som leder till att kritiker av det sekulära Turkiet sätts bakom lås och bom, som för närvarande leder till att hus bränns ner och folk mördas i muslimska länder, som är grunden till att Pussy Riots medlemmar dömts. Det är diktatoriska fasoner.”

(mer…)

FRA-lagen – nu även för Säpo och Rikskriminalen

Jag kommer tydligt ihåg vad jag gjorde kvällen den 18 juni 2008. Det var första gången jag tagit en tydlig ståndpunkt i en politisk sakfråga. Mängder med artiklar och blogginlägg hade lästs i ämnet. Detta är tidpunkten då uttrycket bloggbävning myntades och beskriver tydligt vad som hände på bloggar och på olika webbplatser. Själv skrev jag texter, kontaktade riksdagspolitiker och diskuterade på olika forum. Men när kvällen kom blev det allt mer tydligt att Fredrick Federley (C) och Annie Johansson (C) (nu Lööf) skulle falla för Sten Tolgfors (M) nästintill kuppartade metoder för att få igenom propositionen visste jag att det var förlorat. FRA-lagen skulle röstas igenom.

Kritiken mot lagen var fortsatt stor även efter att den röstats igenom. Regeringen gjorde därför en ändring till lagen som begränsar vem som kan beställa signalspaning av Försvarets Radio Anstalt (FRA) till regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten. Tidigare fick även Säpo och Rikskriminalen beställa signalspaning – nu behöver regeringen och regeringskansliet agera mellanhand. En rad andra förändringar gjordes i lagen som bland annat beskriver i vilka ända mål signalspaningen får inriktas, hur tillstånd för signalspaning söks och att det inte är tillåtet att bedriva signalspaning om både avsändare och mottagare av trafiken finns i Sverige. Dessa ändringar röstades igenom av alliansregeringen i oktober 2009.

Vid riksdagens öppnande i år lämnade regeringen in en ny proposition där man återigen ändrar lagen. Nu får Rikskriminalen och Säpo återigen beställa signalspaning direkt av FRA. Kritiken från remissinstanserna har även denna gång varit i stort sett densamma som tidigare. Ett stort problem är att lagen kan vara ett hot mot grundlagen genom att inverka på meddelarskyddet i tryckfrihetsförordningen. Kritik som påpekar att lagen bryter mot artikel 8 och 13 i Europakonventionen då den saknar väsentliga rättssäkerhetsgarantier har rests. Ändringen till lagen föreslås träda i kraft 1 januari 2013.

Det huvudsakliga problemet med FRA-lagen är svårigheten att säkerställa att man inte hämtar in information som skickas mellan olika personer i Sverige. Problematiken ligger i att internet inte fungerar som ett traditionellt tele- eller meddelandesystem. Internet är distribuerat i sin natur och trafik skickat från svenska avsändare riktat till svenska mottagare kan mycket väl passera svenska gränser både en och flera gånger. Begreppet mottagare och avsändare är inte väldefinierat i lagen. Det beskrivs till exempel inte hur onlinetjänster som är fysiskt belägna i utlandet men där informationen endast används av personer belägna i Sverige skall hanteras.

Om FRA använder sökbegrepp som är direkt hänförbara till en fysisk person, skall denna person underrättas. Men om det råder sekretess kring ärendet kan underrättelsen fördröjas i upp till ett år då det inte längre är nödvändigt att underrätta personen. Detta är ett effektivt sätt att undgå att underrätta dessa personer eftersom alla spaningsuppdrag kommer att vara sekretessbelagda, det är en del av verksamhetens natur. Det finns en möjlighet att begära ut information om ens meddelande har inhämtats för signalspaning och om inhämtandet har gått lagligt till. Men det är all information som kommer att lämnas ut. Syftet och tidpunkten för inhämtandet borde också lämnas ut.

Försvarsmakten måste naturligtvis få möjlighet att bedriva spaning via trådbundet media för att kunna fullfölja sitt uppdrag. Men FRA-lagen gick lite fort att författa och är därför dåligt anpassad till hur internet fungerar och hur det används. Lagen bör därför omarbetas så att rättsäkerheten kan garanteras och otillbörlig avlyssning och övervakning kan förhindras. Jag hoppas fortfarande att dagen skall komma då lagen rivs upp eller ersätts av något mer genomarbetat.

Lagen är ett nödvändigt ont

”Ju mer fördärvad staten är desto fler är lagarna.” ska en romersk senator och historiker vid namn Tacitus en gång utbrustit. Jag kan inte säga att jag helt och fullt håller med honom, mestadels då teknologiskt avancerade samhällen tenderar att behöva lite mer omfattande lagstiftning på vissa områden än sina äldre föregångare. Regler om diverse trafikbrott torde till exempel helt naturligt bli lite fler i takt med att nya färdmedel, som dessutom framförs i väldigt höga hastigheter, uppfinns. Han har dock helt klart en poäng, och jag vill argumentera för att lagen, som hur vi än ser det är en av grundbultarna i alla någorlunda avancerade civilisationer, bör ses som ett nödvändigt ont snarare än ett verktyg för att forma människor och moralen.

Lagboken
Sveriges rikes lag

Lagens funktion

Civilisationen uppkom när en stenåldersmänniska kom på att man kan få någon annan att göra något genom att prata med denne och samarbeta till ömsesidig vinning istället för att slå kompisen i huvudet med en klubba och ta hans grejer. Problemet är bara att det ibland tar längre för vissa människor att se fördelarna med samarbete och ömsesidig respekt, och det är jobbigt att gå omkring och vara rädd för att någon ska bruka våld för att ta vad de vill ha hela tiden. Alltså uppfann man regler. ”Du skall icke döda, i vart fall inte om du inte måste” och ”Använd inte din grannes hydda som toalett”, var antagligen bland de första, och detta ögonblick måste rimligen ses som ett stort steg framåt i mänsklighetens utveckling. Tyvärr kom något sådär fem minuter senare på att man måste tolka reglerna, och därmed uppstod den första juristen. Om detta var ett lika stort steg bakåt tänker jag inte uttala mig om.

(mer…)


2017 Klassiskt liberala partiet - Sveriges enda liberala parti
Proudly designed by Tioreo