Livsmedelsregleringarnas Bäst Före-datum

De senaste dagarna har problemet med hur mycket mat som slängs florerat i media. Vi har kunnat läsa om barnfamiljer som sparar upp till 8000kr/år bara genom att se till att äta upp all mat de köper.

Vi har även kunnat läsa på ekonomisidorna hur olika råvaror når toppnoteringar. Vad det beror på är en kombination av torka, spekulativt köpande men kanske framförallt det som staten är skuld till, inflation och regleringar som gör att tonvis med mat dumpas. Samtidigt som all denna mat dumpas för att hålla priser upp, svälter människor i Afrika på grund av brutala och korrupta regeringar, samt de tullmurar våra förtroendevalda i EU-parlamentet tycker är en bra idé.

Allt det här är storpolitik och sker på ett internationellt plan, men något jag själv under många år har irriterat mig vansinnigt på är så kallade Bäst Före-datum. Vi känner alla igen dessa datum. De finns på alla varor vi köper och äter. Men vad är då problemet med Bäst Före-datum? De är ett väldigt tydligt symptom på de sjukdomar som staten har smittat oss med; apati, irrationalitet och blind lydnad!

Hur många gånger har ni inte själva, kära läsare, slängt något vars Bäst Före-datum har gått ut, helt utan att lukta eller smaka? Ganska ofta skulle jag gissa.

Självfallet finns det goda intentioner med Bäst Före-datum, som med alla andra regleringar. Syftet är att skydda konsumenterna och förhindra botulism. Men behövs det Bäst Före-datum till det, och vad får dessa regleringar för konsekvenser? Jag har själv arbetat i livsmedelsaffär och jag vet hur problematiskt det är att försöka få kunder att förstå att det är helt ok att köpa och äta varor vars Bäst Före-datum har gått ut. Jag skulle kunna berätta otaliga groteska historier om kunder som har givit upp sin rationalitet och sunda förnuft till förmån för en statlig myndighet. Det är inte bara den moraliska aspekten där individer drabbas av apati och helt slutar ta ansvar, det är även den ekonomiska aspekten. Låt oss fastslå några saker:

Dessa Bäst Före-datum är rent godtyckliga. Det finns ingen som helst vetenskaplig bas för dem. Resultatet blir att affärer måste höja priser på varor, då de inte kan behålla varorna längre än Bäst Före-datum. Om så inte var fallet, kunde affär och kund komma överrens om vad de var villiga att betala för en viss vara. Det enda som jag som konsument kräver är Förpackningsdatum. Sedan är det helt upp till mig när jag anser produkten vara för gammal.

Den enorma mängden mat som slängs bara på grund av dessa godtyckliga datum fastställda av byråkrater, leder till skenande matpriser.

Kom också ihåg att Bäst Före, inte är detsamma som Dåligt Efter. Bäst Före åsyftar enbart att ”konsistensen” på varan inte kan garanteras till 100 % efter sagda datum. Smak och kvalitet har inget med Bäst Före-datum att göra.

Mitt förslag är att vi avskaffar kraven på Bäst Före-datum och, under en övergångsfas, enbart reglerar med Förpackningsdatum, för att sedan även ta bort den regleringen. Övergångsfaser anser jag vara vettiga, då även aktivt konsumentansvar kräver ett paradigmskifte.

Vad jag som fri individ väljer att köpa eller sälja har staten överhuvudtaget ingen rätt att lägga sig i. Jag behöver inte statliga byråkrater som håller mig i hand när jag ska handla mat på ICA. Jag är säker på att jag och personalen kan komma överrens om ett pris som vi båda är nöjda med. Däremot hävdar jag bestämt att de statliga regleringarna på vår mat, gott och väl har passerat sitt Bäst Före-datum.

Daniel Fjellström, Liberala partiet Uppsala