Gary Johnson – Rätt man på fel plats?

Gary Johnson är en av få politiker som jag inte bara respekterar, utan även beundrar. Som guvernör för New Mexiko (1995-2003) var han en av ytterst få republikaner som levde upp till den retorik om begränsad statsmakt som republikaner brukar använda vid val.

Gary Johnson
Gary Johnson

Gary Johnsons tid som guvernör i New Mexico är imponerande. Han lyckades både sänka skatterna (14 gånger) och minska de offentliga utgifterna. Efter hans tid som guvernör var New Mexico en av enbart fyra delstater som inte hade ett budgetunderskott. Han la in sitt veto 750 gånger, vilket var mer än alla andra 49 guvernörer tillsammans. Under Johnsons tid som guvernör växte New Mexicos ekonomi och över 20 000 nya jobb kunde skapas.

Det här är ett fåtal av Johnsons många bedrifter som guvernör i New Mexico.

Ideologiskt är Gary Johnson libertarian, men med ett mindre fokus på princip än exempelvis Ron Paul. I presidentvalet 2008 stödde han också Ron Paul, men i år gjorde han ett försök att själv vinna den republikanska presidentnomineringen. Ett misslyckat försök som sedermera fick Gary Johnson att byta parti och numera är han Libertarian Partys presidentkandidat. Från vissa delar av den libertarianska rörelsen har det tidvis framkommit viss kritik mot Gary Johnson för att han inte är tillräckligt principiell, eller för att han iallafall inte följer dessa principer tillräckligt konsekvent i sitt politiska program.  Kritiken handlar alltså inte om vad han uträttade som guvernör i New Mexiko utan att dessa människor inte betraktar honom som tillräckligt ”renlärig”. Märk väl att detta oftast är människor som inte förstår politiskt arbete och den politiska processen, men likväl tycker om att kritisera dem som försöker åstadkomma positiva förändringar. Som Gary Johnson.

Tyvärr så befarar jag att Gary Johnson slösar bort sitt politiska kapital i och med sitt partibyte. Det som Gary Johnson kan, och bör, kritiseras för är hans bristande taktiska och strategiska förmåga.

Under sitt misslyckade försök att vinna republikanernas presidentnominering uppvisade Gary Johnson ett stort mått av politisk naivitet. De två första primärvalen är Iowa och New Hampshire (Iowa är tekniskt sett ett caucus, inte primärval), och Iowas republikaner domineras av den religiösa högern. För en kandidat som stödjer abort och är öppen med att inte regelbundet går i kyrkan, är matchen över innan den ens har börjat.

New Hampshire delades mellan de mer ”moderata” Romney-supportrarna och de libertarianska Ron Paul-supportrarna (som Gary Johnson inte lyckades locka till sig), och därmed var hans kampanj över.

Johnson ansåg sig orättvist behandlad och exkluderad från de Tv-sända debatterna, och snart efter att han hade avslutat sin republikanska presidentkandidatur bytte han parti och sökte istället presidentposten för Libertarian Party.

Vad Gary Johnson lyckas uträtta för Libertarian Party återstår att se. Han är utan tvekan deras bästa kandidat sedan 1988 (Ron Paul), men för att inkluderas i Tv-debatterna måste han nå upp till 15 % av rösterna i nationella mätningar. För att Libertarian Party ska få partistöd måste han få minst 5 % av rösterna nationellt (något de aldrig har varit i närheten av).  Det var detta som Ross Perot och hans Reform Party lyckades med 1992.

Det bör även tilläggas att efter Ross Perots framgångar så tog republikanerna och demokraterna över kontrollen av presidentdebatterna från League of Women Voters som tidigare hade sponsrat debatterna. Allt för att stänga ute en tredjepartikandidat. Det är idag näst intill omöjligt för en tredjepartikandidat att uppnå det Ross Perot uppnådde.

Mindre än dessa mål, är det svårt att se vad Gary Johnson kan uppnå som kandidat för Libertarian Party. Vad är hans framtida plan om han inte ”lyckas” som kandidat för Libertarian Party?

Ett alternativt scenario för Gry Johnson hade varit att istället ställa upp i senatorsvalet i New Mexico för republikanerna. Antingen från början eller efter New Hampshire. Johnsson var en av få f d guvernörer som medborgarna i den egna delstaten hade en positiv syn på. Hans chanser att vinna ett senatorsval var med andra ord mycket goda.

Som senator kunde han gjort gemensam sak med Rand Paul, Jim DeMint och Mike Lee och kunnat uträtta mycket gott. Senaten hade även givit honom en nationell plattform med Tv-bevakning vilket hade ökat hans nationalla igenkännande och därmed även ökat hans chanser om han ville ställe upp i presidentvalet 2016.

Men tyvärr känns det som att Gary Johnsson ville kandidera till just presidentposten för sakens skull.

Man kan visserligen, på goda grunder, hävda att republikanerna är så pass korrupta och auktoritära att det inte är lönt att arbeta inom partiet för förändring. Behandlingen av Ron Paul under konventet stärker otvivelaktigen det argumentet. Men jag tror samtidigt att det är ”likryckningar” från en politisk elit som inte vet hur de ska hantera en ny generation politiskt aktiva, som kommer förändra den politiska agendan. Om vi tror att så är fallet hade Gary Johnson kunnat bidra enormt mycket genom att vara en del av den förändringen.

Jag hoppas såklart att jag har helt fel, men det känns som att Gary Johnson har slängt bort sin politiska potential och är rätt man på fel plats.

Daniel Fjellström, Liberala partiet Uppsala

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.