Miljö
Det är en felaktig föreställning att det inte skulle finnas någon liberal miljöpolitik. Det handlar inte heller om något slags tillägg till liberalismen utan tvärtom en naturlig följd av rättsprinciperna som vår politik bygger på. Precis som jag inte har rätt att förstöra en annan människas liv, hälsa eller egendom med våld har jag inte rätt att göra det genom utsläpp eller annan resursförstöring.
Kort sagt handlar den liberala miljöpolitiken om att hantera externaliteter, dvs saker som vi gör som gynnar oss själva men får dåliga konsekvenser för andra. Det är kanske bra för mig att dumpa bly i ån men inte för dem som fiskar nedströms. Jag kanske vinner på att starta en cementfabrik på min tomt, men för grannen som måste sova med hörselskydd är det en förlust.
Det finns alltså behov av att reglera externaliteter. En stor del av detta tillgodoses av en stark äganderätt – vilket exempelvis innebär att en markägare kan kräva skadestånd för miljöskador på dennes mark – men miljöproblem uppstår ofta kring resurser som det är opraktiskt att göra till föremål för privat ägande, såsom luft och hav. För de områdena är därför en kompletterande lösning att de externa miljöeffekterna görs interna genom i första hand avgifter på och i andra hand gränsvärden för miljöskadlig verksamhet. De här styrmedlen ska vara så generella som möjligt och ge maximal flexibilitet på i övrigt fria marknader. Detta är grunden för Liberala partiets miljöpolitik.
Den miljöpolitik som förs av riksdagspartierna skiljer sig på många sätt från vår. För det första omfattar den politiska mål som vi inte ställer oss bakom, såsom förnyelsebara energislag, ”kretsloppsamhälle”, närproducerat och ekologisk odling. Alla de här sakerna kan vara dellösningar på miljöproblem men är inga legitima politiska mål i sig.
För det andra använder den sig av en rad ytterligare tvångsmedel som subventioner, skattelättnader och grön upphandling. Dessa blir alla överflödiga och i själva verket skadliga för samhället, om de generella styrmedlen är införda på rätt sätt. För det tredje är den full av detaljregleringar av enskilda produkter och verksamheter som på samma sätt saknar motivering i närvaro av generella regleringar mot miljöfarlig verksamhet.
Liberala partiet kräver att miljöbalken görs om efter huvudprincipen om internalisering av externa miljökostnader. Avgifter används på områden där ett effektivt och rättvist äganderättssystem blir svårt att införa, t.ex. luftföroreningar från fabriker. De pengar staten får in på detta sätt ska i första hand kanaliseras ut till de individer eller juridiska personer som drabbas av miljöförstörningen. I den mån detta inte går ska övriga skatter sänkas med motsvarande belopp.
Liberala partiet anser att alla subventioner för miljövänliga alternativ inklusive systemet med gröna el-certifikat ska avvecklas, dels för att subventionerna är principiellt obefogade, dels för att staten aldrig kan veta vilka alternativ som är långsiktigt hållbara. Vi vill också avskaffa grön offentlig upphandling. Miljön får bara vara vägledande i den mån myndigheten ifråga kan visa att ett visst alternativ ger en hälsofördel inom verksamheten. Övriga miljöaspekter regleras med generella styrmedel som avspeglas i priset.
Det finns skäl att begränsa klimatpåverkan från utsläpp av växthusgaser. De regleringar vi har idag är dock betydligt mer långtgående än vad som kan motiveras sett till de förväntade konsekvenserna av växthuseffekten, och de drastiska åtgärder som bland annat EU förespråkar är helt befängda. Dessutom präglas klimatpolitiken av planekonomisk regleringslusta med märkligheter som förbud mot glödlampor och TV-apparater med hög stand by-förbrukning.
Liberala partiet kräver att alla existerande regleringar, subventioner och skatter som syftar till att begränsa klimatpåverkan ersätts med en enhetlig växthusgasskatt. Vidare ska nivån på skatten sättas för att ge en minimal förväntad sammanlagd kostnad för å ena sidan klimatpåverkan och å andra sidan åtgärderna för att begränsa dem. Det innebär sänkningar av de nuvarande skatterna på energi och fossila bränslen i Sverige. Till exempel skulle växthusgasskatten på bensin enligt miljöekonomiska studier motsvara omkring 20 öre per liter.
Ett annat krav från Liberala partiet är att IPCC fråntas sitt uppdrag att skapa vetenskaplig konsensus kring klimatförändringarna. Politiskt måste man komma överens, men vetenskap frodas inte i ett påtvingat konsensusklimat. Tvärtom måste olika uppfattningar få konkurrera fritt på de villkor som vetenskapen normalt verkar under för att vi ska få bästa möjliga kunskapsunderlag.
Permalink
