En långsiktig strategi för frihetlig politik

Vi har fått höra att KLP är partiet som många gillar, men ingen röstar på. Och det finns en underliggande poäng i detta, somliga tycker att det är strategisk viktigare att rösta på större partier, andra menar att vårt budskap är lite väl utopiskt.

Och hur skulle egentligen en libertariansk eller klassisk liberal politik fungera i riksdagen?

Skulle vi skära i alla bidragen från dag ett, så att fattiga och pensionärer hamnade på gatan? Skulle vården privatiseras omgående, så att bara de rika hade råd att besöka sjukhusen osv osv. Är vår politik i själva verket en god tanke, men en säkerhetsrisk i själva genomförandet? En utopi?

Nej, är det självklara svaret. Precis som socialdemokrater har tålamod, och vill införa socialism på parlamentarisk väg under en lång tid av reformer. Även vi är långsiktiga, vi vill genomföra våra reformer långsamt så att ingen kommer till skada i processen.

Kanske har libertarianer och klassiska liberaler varit lite väl utopiska och filosofiska, på bekostnad av realpolitik och verklighetsförankring. Vissa politiska förändringar kan inte införas över en natt, utan samhället måste förmodligen förberedas i decennier. Och vår strategi bör kommuniceras på ett pedagogiskt sätt, så att folk förstår inte bara vart vi är på väg, utan även hur det ska gå till.

Det handlar om utvärderingar, effektiviseringar, och slutligen om större reformer och privatiseringar. Här kommer en grov skiss för en långsiktig strategi, givet att KLP vore en ledande kraft i riksdagen.

Kort sikt (1-3 mandatperioder)

Skatterna sänks, och den statliga byråkratin trimmas. Här gäller det att utvärdera och effektivisera befintliga system, och förbereda dem för privatisering. Vi börjar titta på grundlagen och förbereder inför kommande ändringar. Värnskatt och statlig inkomstskatt avskaffas, gårdsförsäljning av alkohol tillåts, enklare byggregler, hemskolning, lättare droger tillåts för hemmabruk.

Strategin påminner om en ganska ordinär borgerlig politik.

Medellångt perspektiv (3-8 mandatperioder)

Nu genomför vi inte bara skattesänkningar utan även större skattereformer, och tar bort punktskatter och moms. Vi börjar privatisera vården och skolorna på allvar. Vi har även börjat att avreglera bostadsmarknaden, gjort det lättare att få bygga på sin egen mark, avskaffat alkoholmonopolet etc. Drogliberaliseringen utökas. Utfasningen av statliga bidrag är påbörjad. Arbetslöshetsersättning och sjukfrånvaroersättning sköts av försäkringsbolag, fackföreningar etc. Utfasning av det statliga pensionssystemet, i förmån för privat sparande. Vi har både helprivata sjukhus och offentligt finansierade. Samma sak gäller skolorna, det finns både statliga/kommunala och helprivata. Kommuner och regioner har fått mer egenstyre. Polisen och försvaret har effektiviserats och har en god budget.

Den här fasen påminner om tyngre borgerlig politik, med vissa frihetliga inslag.

Lång sikt (+8 mandatperioder)

Nu har vi en låg platt inkomstskatt och inget annat. Väldigt få regleringar. Helprivata skolor. Helprivata sjukhus som finansieras av sjukvårdsförsäkringar. Vi har infört republik eller liknande, med konstitutionsdomstol, samt en justitiekansler med rätt att avsätta ämbetsmän som misskött sig. Vi har avskaffat 4%-spärren, minskat riksdagen och minimerat det statliga byråkratin. Kvar finns egentligen bara militär, polis, domstolar och rikets styre. Kommuner och regioner har en hög grad av självständighet. Även socialhjälpen lämnas över åt civilsamhället, om en fungerande lösning finns tillgänglig.

Allt är inte privat och drivet av näringslivet, mycket är kooperativt, föreningsägt eller har andra former. Därför är vår ideologi egentligen varken höger eller vänster. Det är fritt fram att starta arbetarstyrda företag, arbetarkollektiv, bildningsförbund, samt fackföreningar som håller i socialförsäkringarna, så länge man inte tvingar in andra i sitt system. Den klassiska liberalismen bygger på avtalsfrihet och ickevåldsprincipen, så långt det går.

Den långsiktiga politiken är klassiskt liberal/libertariansk och vi har helt eller delvis nått våra mål.

Givetvis är detta en grov skiss. Mycket har lämnats utanför, men det är ändå ett ramverk för en långsiktig utfasningspolitik, vars syfte är att skapa stabilitet över tid. Så att landet inte hamnar i oreda, ekonomiskt eller socialt kaos. Tanken är att göra en fungerande realpolitik av en filosofi.

Därutöver finns det flera sätt att arbeta för ett mer frihetligt samhälle. Man kan göra det via kulturen, media, näringslivet, genom att själv vara ett exempel osv. KLP har valt en politisk väg, som i sin tur skulle underlätta för alla andra som i sin vardagsmiljö kämpar för ett friare liv, mindre stat och mer civilsamhälle.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. En utgångspunkt för att liberalisera Sverige utan kaos är att inte lura in nya människor i de socialistiska system.

    Går man på a-kassa, eller är långvarigt sjuk, så är det rimligt att man får utbetalningar från staten tills man fått jobb, eller blivit frisk. De som däremot redan har jobb behöver inte få statlig subvention av a-kassan. Har man betalat in skatt hela sitt och nu är pensionärer, så är det rimligt att man får pengar så länge man lever. Unga däremot får teckna privata pensionsförsäkringar. Det betyder att vissa system kan avskaffas snabbt, på några år, medan andra kan ta över 50 år.

    En annan utgångspunkt är att titta på andra länder eller hur saker har skett tidigare i Sverige. I Danmark (och resten av världen!) kan man köpa alkohol i matvarubutiker. Det är en reform som kan genomföras snabbt då alla vet vad den innebär. Nästan alla svenskar har provat på det någon gång. Att göra all infrastruktur privat kräver utredningar och kanske även experiment där man provar avregleringar i liten skala innan man sjösätter över hela landet. Sådana reformer kommer ta längre tid.

    Andra partier kommer vara emot KLPs politik, men jag tror att de i en förhandling kan vara villig att ge kommuner möjlighet till (liberala) experiment eller låta människor opta ut ur en del statliga system. Jämför med hur man idag kan lämna kyrkan och då betala mindre skatt. Det kan på sikt montera ner välfärdsstaten utan kaos eller mot människors vilja. Idag är en tredjedel av alla gymnasieskolor privata (om än finansierade via skatt och hård reglerade av Skolverket). Detta har skett genom föräldrars aktiva val. Svårt att argumentera emot det.

  2. Varför är ni minarkister och inte anarkokapitalister?
    Sedan så kan man också göra som Norge och skapa en stor fond som kan betala för försvaret, polien och domstolar, om man t.ex säljer ut alla vägar, skolor sjukhus så kan man nog betala av statsskulden och investera cirka 10 000 miljarder så att man får en årlig avkastning på cirka 300-700 miljarder som kan betala för försvret osv.

  3. Väldigt genomtänkt skrivet, tycker jag. Jag har röstat på KLP i 3 riksdagsval (2006, 2010, 2018) för att ni helt enkelt står närmast min övertygelse. Jag tycker, att den här texten svarar på de frågetecken jag trots allt har haft.

    Ok, frågar kanske någon? 2014? Jag testade Direktdemokraterna som också verkar ha något att bidra med. Men nu blir det nog KLP livet ut.

Webbplatsen använder cookies, vg se: Integritetspolicy

2018 - Klassiskt liberala partiet - Omstart för Sverige - Generic photos via Good Free Photos. Proudly designed by RTW