Elbranschen lyder statens miljö-agenda

Det har varit ett evigt klagande på höga elpriser denna vinter. Och förra. Och folk misslyckas fatalt med att inse att detta är en direkt konsekvens av den felriktade miljö-agenda som drivs av staten. Det är nämligen så att målet med statens “el-politik” är att minska vår el-användning (den som inte tror mig kan ju fundera över varför det snart är olagligt att använda glödlampor som inte innehåller kvicksilver och inte ger ett blåaktigt sjukhus-ljus).

Stornorrfors dammen foto Tage Olsin

Marginal-prissättning kallas det, och går ut på att alla el-leverantörer tar ut det pris som den som producerar dyrast el tar ut. Detta har de sedan mage att kalla en “marknad” för el. Denna prissättnings-modell är konstruerad för att minska produktion av el, och låta konsumenterna betala för det hela. El-bolagen har all anledning att stänga ned elproduktion under extra kalla dagar, för att se till att den absolut minst effektiva elproducenten går in och börjar sälja el. De kan sedan ta ut samma pris, och säljer därmed el till överpriser när folk behöver värma upp sina hus? Varför? För att modellen inte tillåter konkurrens, vilket är grunden för en effektiv marknad.

En riktig elmarknad fungerar såhär – alla el-leverantörer får ta ut vilket pris de vill, närhelst de vill. Den oinsatte kommer då hävda att detta leder till jättedyr el, för elbolagen är ondskefulla vinstdrivande kolosser. Och om vi hade exakt ett elbolag som ingen fick konkurrera med vore detta sant. Låt oss istället kolla på ett scenario där vi har ett antal el-producenter, som har ett antal olika sätt att producera el.

Det första vi kommer inse är att alla bolag har ett incitament att spara sin kapacitet till produktions-toppar, för då får de ut högre priser. Så långt är allt ganska likt de nuvarande systemet. El från vattenkraftverk kommer överlag inte säljas på sommaren, då det är lågt elbehov, utan kapaciteten i vattenkrafts-dammarna sparas till vintern, då det är högre efterfrågan och man följaktligen kan ta högre priser. Skillnaden skulle vara som följer : Om vi når en topp i efterfrågan, t.ex. om det blir smällkallt en vinter, så kommer alla bolag tävla om vem som får sälja elen till detta höga pris. Vattenkraft-verken kommer ta tillfället i akt och öppna dammarna, och sälja mer el på marknaden för att utnyttja läget (om de har sparat sin kapacitet till vintern så kan de inte fortsätta spara den till våren, för då svämmar dammarna över). Likaledes kommer alla kärnkraftverk som finns tillgängliga vara mycket noga med att ha produktion tillgänglig när det blir extra kallt, för att utnyttja det högre prisläget.

Följaktligen kommer konkurrensen göra att elpriset på vintern drivs ned till så nära produktionskostnaden som möjligt, precis som det skall. Varför händer inte detta nu? Enkelt – för att när det blir kallt så finns det incitament för samtliga aktörer att INTE producera mer el, utan istället hålla elproduktion borta från marknaden medan priset går upp. Inte förrän vi når en topp där hela elmarknaden håller på att haverera, och priset är så högt att de absolut minst effektiva producentera börjar sälja, kommer alla andra elbolag börja sälja – och då kan samtliga sälja till det onaturligt höga pris som uppnåtts. Om inte marginal-prissättningen fanns, så skulle elbolagen konsekvent behöva oroa sig för att någon av deras konkurrenter börjar sälja tidigare än dem, och således driver ned priset. Det skulle innebära en missad chans att sälja el till ett högre pris.

Följaktligen är prisbilden på el i Sverige inte en konsekvens av en “el-marknad” som inte fungerar, utan ett statligt regelverk som är gjort för att elbolagen skall hålla produktionen borta från marknaden när den som mest behövs, och sedan kunna ta ut överpriser så att den dumma befolkningen lär sig att inte använda el.

Vi befinner oss i den högst vansinniga situationen där ett förslag om återgång till total reglering av elpriset från statens sida troligen skulle ge lägre priser för konsumenterna. Men inbilla er inte att det är en fri marknad som misslyckats bara – marknaden fungerar nämligen precis så som staten har designat den.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Udden är delvis felaktig, Hans.

    Marginalprissättning tillämpas faktiskt inte unikt på elmarknaden, utan på ALLA avreglerade marknader, mig veterligt. Modellen [med marginalprissättning] är ingalunda ”konstruerad för att minska produktionen av el” just, utan det är den modell som är mest lämpad (vad är alternativet, realistiskt?) för att åstadkomma effektivast möjliga produktion till lägst kostnad. Modellen tillåter i högsta grad konkurrens. Det finns inga som helst hinder för producenterna att konkurrera sinsemellan, vilket de också faktiskt gör, tro det eller ej.

    Du beskriver faktiskt hur elmarknaden fungerar redan idag. Konkurrensen finns där, timme för timme, dag för dag, året om. Alla producenter planerar sin produktion efter den terminskurva som råder, i synnerhet vattenkraftsproduktionen. Konkurrensen här är hård. Vissa timmar kan balansen mellan utbud och efterfråga vara ansträngd, då den generella efterfrågan är hög (pga sträng vinterkyla) och då det samtidigt finns störningar på utbudet, men utslaget på ett år märks normalt knappast dessa prisspikar. Både spot- och terminsmarknaden fungerar klanderfritt i mina ögon.

    Vad som däremot är motiverat att kritisera är dels de höga skatterna (inklusive tramset med utsläppsrättigheter för koldioxid) som omgärdar i stort sett all elproduktion. Ta bort skatterna så blir plötsligt elen billig för slutkonsumenten, oavsett vattenmagasinsläge, och nästan oavsett prisnivån på kol, olja och gas.

    Vi har just genomlidit den andra av två mycket kalla och torra vintrar i följd. Och trots att ett antal kärnkraftsreaktorer haft problem efter sin effektuppgradering har marknaden ändå klarat att producera kraft i den omfattning som konsumenterna efterfrågat. Och vi ser ut att klara den känsliga perioden fram till vårfloden i år också.

  2. Ragnar : Naturligtvis så säljs en produkt naturligtvis alltid till högsta pris som den kan inbringa, och kalla vinterdagar så blir det långt över varma sommardagar. Detta behöver vi inte debattera om, så klart.

    “Systemfelet” så som jag förstått det är att det finns “ett” elpris som bestäms av/på Nordpool – d.v.s. “avregleringen” har i princip skapat en enda aktör på elmarknaden. Bakom denna aktör finns naturligtvis flera elbolag som levererar el (under konkurrens), men det hjälper knappast konsumenter som har att välja mellan el såld via Nordpool, eller el såld via Nordpool.

    Om vi tänker oss samma situation i dagligvaruhandeln, så får vi en situation där vi har en butik (ICA) med flera leverantörer bakom. Förvisso kan de olika leverantörerna sälja till olika pris via ICA, men spelar detta någon roll om ICA säljer allt vidare till samma pris (nämligen det högsta som någon leverantör kräver en given dag)? Jag vet att detta är en förenkling, men mitt mål är att tydliggöra problematiken, och hoppas att det går fram.

    Vad jag efterfrågar är följaktligen en möjlighet för individer och företag att köpa elkontrakt UTAN att nödvändigtvis behöva göra det via Nordpool. Nordpool ägs av Svenska Kraftnät, som har monopol på transport av el över svenska basnätet. Vi har alltså en situation där vi har ett statligt monopol i mitten, med elproducenter som säljer el in till detta monopol, och monopolet säljer elen vidare till elkonsumenter.

    Jag ser vissa problem med att kalla detta en öppen marknad för el. ICA i exemplet ovan är i själva verket “Statens matdistributör”.

  3. Hans:

    Vi har också ett kopparpris. Ett guldpris. Ett oljepris (väl medveten om att det finns en mängd olika kvaliteter, där priset varierar mellan dessa något). Priset på alla dessa råvaror sätts utifrån produktionskostnaden på marginalen i kombination med en terminskurva där samtliga aktörer på marknaden siar om balansen mellan utbud och efterfråga i framtiden. Precis som på elmarknaden.

    Vattenfall kanske värderar det vatten som befinner sig i magasin ovanför vattenkraftstationen Stornorrfors (som du hade på bilden ovan) till 50 euro/MWh under en specifik timme med rådande magasinsläge, medans priset på elbörsen Nordpool hamnar på 60 euro/MWh för samma timme. Vattenfall får då sälja elen på spotmarknaden 60 euro/MWh, vilket de troligen då är nöjda med. Om de hade satt sitt vattenvärde till 70 euro/MWh hade de inte fått sälja denna volym alls. Då hade någon annan fått sälja samma volym kraft till priset 60 euro/MWh.

    På samma sätt fungerar det på oljemarknaden. Det är exempelvis väl känt att produktionskostnaden för att extrahera olja i Saudiarabien är betydligt lägre än att producera den offshore Brasilien. Saudi Aramco (det statliga oljebolaget i Saudiarabien) kanske bara har en produktionskostnad på 10 dollar/fat för en stor del av sin producerade olja. Men man får likväl idag betalt över 115 dollar/fat på spotmarknaden för råolja. Jag hör knappast någon som klagar över marginalprissättningen på råoljan…?

    Min poäng är att produktionen av samma råvara kostar olika under olika förutsättningar. Det är svårt att komma runt detta faktum. Jag har svårt att se något alternativ till marginalprissättning utan att man skapar svåra bristsituationer eller ett totalt monopol på all produktion av samma råvara. Och jag tror att vi båda två är ganska överens om att regleringar är av ondo.

  4. Ragnar : Här är ett citat från Nordpools egen site :

    “Den fysiska marknaden omfattar produkterna elspot och elbas. Elspot är en 24-timmars marknad för kortsiktig handel med fysiska elkontrakt. På elspot fastställs systempriset (spotpriset) ett dygn i förväg för varje timme på dygnet. Systempriset fastställs som ett jämviktspris, baserat på de samlade köp- och säljbuden i området.”

    Notera att de har ett “systempris”. Detta gäller inte alls på andra spot-marknader – på andra marknader går alla säljare in och erbjuder kontrakt till det pris de önskar få, och likaledes går alla köpare in och erbjuder ett pris de är villiga att ge. När säljare och köpare möts så blir det en affär.

    På Nordpool gäller att Nordpool sätter ett “jämviktspris”, vilket ALLA affärer skall clearas på, d.v.s. individuella försäljningar av en given producent till en given konsument/konsumengrupp tycks inte existera. Det är detta jag motsäger mig.

    Självklart kommer även vattenkraftverken (som har relativt låg produktionskostnad) sälja sin el dyrare under kalla vinterdagar – detta motsätter jag mig inte det minsta. Det jag motsätter mig är att Nordpool SÄTTER priset genom att bestämma ett jämviktspris från alla inkomna erbjudanden från producenter. Detta är inte en öppen marknad.

  5. Systempriset på Nordpool är resultatet av de budkurvor som balansansvariga producenter och konsumenter lägger timme för timme, dygn för dygn, året om. Det är inget konstigt alls.

    Nordpool i sig påverkar inte prisnivån. Prisnivån bestäms helt och hållet utifrån aktuellt utbud och efterfråga. Varje kraftstation har sitt unika pris, som i huvudsak beror på dess produktionskostnad. Terminskurvan kan också ha viss betydelse. Förenklat har alla balansansvariga aktörer skyldighet att anmäla vilka volymer de är villiga att producera och konsumera, till vilka priser, enligt en pristrappa, för varje enskild timme för nästföljande dygn. Priskrysset varje timme hamnar på den punkt där utbjuden volym möter efterfrågad volym.

    Jag ser inte riktigt problemet du målar upp. Och jag har svårt att se att priset skulle avvika särskilt mycket ifall det gick att genomföra det du efterfrågar.

    Som jag påpekat tidigare är jag kritisk till skatterna som omgärdar energi och energiproduktion, men jag är även kritisk till att det saknas tydliga incitament för individuella konsumenter att reducera sin konsumtion när belastningen i elnätet är hög och priset är högt. Detta skapar en mycket inelastisk efterfråga på elmarknaden, som i perioder av hög konsumtion gör att onödigt mycket dyr produktion måste köras igång för att möta en onödigt hög efterfråga.

    Likså bör man kunna se över de regleringar som omgärdar tillståndsgivning av ny kraftproduktion. Utan att kunna några detaljer i detta avseende bör det finnas en rad regleringar som kan mildras eller helt tas bort, kring de flesta typer av kraftproduktion.

    Jag har dock ingenting emot prisbildningen på spot- och terminsmarknaden. Såvitt jag kan bedöma fungerar den som den bör göra på en fri marknad.

  6. Nordpol fungerar nog som en öppen och ganska transparent marknad. Vi har ju över åren sett hur elpriset kraftigt flukturerat från i princip gratis till som förra vintern på över 10 kr/kWh. Problemet är snarare att elmarknaden är en monopolmarknad där yttre aktörer inte kan ta sig in. Det är bara att titta på hur svårt det är för skogsindustrierna att tå tillstånd för det kraftverk som de önskar bygga. Så fort vi få monopolsituationen så har alla elproducenter incitament att förlägga underhåll på vintern, överutnyttja vattenkraft på sommaren samt begränsa nyinvesteringarna. Det senare är särskilt intressant för monopolister då det förstås även höjer priset.