Förenkla gärna skattesystemet, men sänk också skattetrycket

I en debattartikel i DN (2/6 – 2013) argumenterar LUF och SSU för en reform av skattesystemet. Det konstateras att dagens system inte är hållbart och uppbär medborgarnas förtroende. Ungdomsförbunden går så långt som att hävda att systemet är så komplicerat att dess legitimitet hotas eftersom folk helt enkelt inte förstår hur det fungerar. För att säkra välfärdssystemet vill de därför att avdrag och subventioner avvecklas och att skattesatser blir mer enhetliga.

Liberala partiet anser att det är mycket bra att ungdomsförbunden uppmärksammar hur onödigt krångligt skattesystemet är och visar vilja att förändra det. Rent generellt är antagligen den enda yrkesgrupp som har något att tjäna på avdrag och undantag istället för enkla och klara regler skattejurister och revisionsfirmor. Många av de förslag förbunden kommer med är också väldigt rimliga. Ett avskaffande av jobbskatteavdraget avvecklas till förmån för sänkta marginalskatter, en likformig kapitalbeskattning samt en enhetlig moms och konsekvent arbetsgivaravgift vore alla steg framåt jämfört med dagens system. Detta räcker dock inte för att skapa ett konkurrenskraftigt samhälle där människor som jobbar kan leva gott på sin lön, där företagare vågar anställa och skapar jobb och där staten inte är det största hindret på en människas väg till välstånd. För att uppnå detta krävs också, bland annat, rejäla skattesänkningar. Det är inte hållbart att under en ”borgerlig” regering ha världens näst högsta skattetryck. Varje bortslösad skattekrona är som bekant en stöld från folket. Vi i Liberala partiet har därför tagit fram ett förslag på hur skattetrycket skulle kunna sänkas rejält under en mandatperiod utan att det för den skulle behöver gå ut över välfärden.

Enligt budgetpropositionen (Prop. 2012/13:1) uppgår statens skatteinkomsterna till strax över 815 miljarder kronor. En tioprocentig sänkning skulle alltså behöva finansieras genom utgiftssänkningar på strax över 80 miljarder. Detta skulle kunna ordnas genom följande åtgärder:

Gå ut ur EU

Detta sparar in avgiften på över 33 miljarder kronor varje år samt ytterliggare en del pengar i form av minskad administration då det inte längre blir nödvändigt för vår administration, våra myndigheter och våra företag att EU-anpassa allt från gurkor till olivolja. Kostnaden för detta är indraget EU-stöd till vissa projekt, organisationer och företag men Sverige dels är en stor nettobidragsgivare skulle detta innebär en stor besparing, även om dessa bidrag räknas in.

Avskaffa det internationella biståndet.

Bistånd till fattiga länder kan ibland bidra till positiv utveckling i mottagarlandet. Biståndspengar som används inneffektivt eller till fel saker kan dock göra mer skada än nytta.  SIDA har en historia av tveksamma projekt och att ge biståndspengar till diktatorer. Vill en privatperson skänka pengar till fattiga länder är det bra, men i så fall bör han eller hon själv bestämma vart de ska gå. Om staten drog sig ur det hela skulle pengarna användas effektivare eftersom organisationerna skulle behöva övertyga människor om att deras projekt faktiskt gör nytta. Ett avskaffande av det statliga internationella biståndet skulle spara 31 miljarder kronor varje år och dessutom leda till att människor som vill ge pengar till biståndsorganisationer får makten över vart deras pengar faktiskt går.

Släpp kulturen fri, det är vår!

De sammanlagda offentliga utgifterna för kultur uppgick enligt myndigheten för kulturanalys år 2011 till cirka 23,8 miljarder kronor. En del av detta går till saker som inte bör läggas ned direkt utan en del rejält tråkiga konsekvenser, utan behöver föras över till privat regi över en tidsperiod. Jag tänker främst på underhåll av begravningsplatser och dylikt. Det flesta bidrag skulle dock gå att dra in ganska snabbt. Rimligt vore att under en mandatperiod dra ned utgifterna för kulturpolitik med åtminstone 20 miljarder om året. Förutom en rejäl besparing skulle detta även leda till att den kultur som överlever och frodas skulle vara sådan som folk faktiskt vill ha. Det är inte rimligt att staten bestämmer vilken kultur konsumenterna faktiskt ska betala för.

Tillsammans skulle detta innebära besparingar på 84 miljarder per år och enkelt kunna genomföras under en, eller i fallet med EU-utträdet, två mandatperioder. Detta skulle finansiera en sänkning av det totala skattetrycket på strax över tio procent. I kombination med en förenkling av systemet i linje med den ungdomförbunden föreslår skulle detta innebära en radikalt minskad skatte- och administrationsbördan för enskilda individer och företagare och leda till att den enskilde får behålla en större del av sina pengar. En mindre stat ger på så sätt större utrymme för människor att leva sina liv på de sätt de själva finner bäst.

Emil Tisell, ordförande Liberala partiet

Ambjörn Hedblom, vice ordförande Liberala partiet

Christian Hallebro, styrelseledamot Liberala partiet

Peter Arvidson, styrelseledamot Liberala partiet

Bobo Feng, sekreterare Liberala partiet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Mycket bra poänger, tack.

    Vad skulle konkret en 10%-ig minskning betyda på t.ex. kommunalskatten som idag är 31,73% i snitt? (Om man behöll momsen, arbetgivaravgiften, punktskatterna, enegiskatterna, och andra skatter på samma nivå.)

  2. Stat och kommun är lite skilda saker så för att få ned kommunalskatten så måste nog kommunerna också dra ned på saker och ting. Det skiljer sig även mellan olika kommuner, men rimligen skulle det inte vara några större problem att minska kommunernas utgifter ganska rejält utan att skära in på något essentiellt om de bara höll sig till sina kärnuppgifter.