Kommunen väljer matbutik åt dig

I gårdagens Göteborgs-Posten kunde man läsa att livsmedelskedjan Netto börjar förlora hoppet om att kunna expandera som man tänkt sig i Göteborg (GP 18/2). Men det är inte kundunderlaget som sviktar. Netto är ett utpräglat lågprisalternativ, och man har identifierat de små förortstorgen som bra lägen för att nå sina, som man tror, många potentiella kunder. Men där är det stopp.

Nästan alla de här torgen ägs nämligen av det kommunala bolaget Göteborgslokaler, och de vill inte att en lågpriskedja ska kunna konkurrera ut de (dyra) butiker som redan finns på torgen. Därför får Netto inte etablera sig där. Den officiella motiveringen är att man vill ha ”fullsortimentsbutiker”, vilket Netto inte räknas som.

Och det är klart att sortimentet är viktigt när vi går och handlar. Men det är priserna också. Så vad är egentligen viktigast? Det beror på vem man frågar. Och när. Om matlagning handlar om att återskapa smakupplevelserna från senaste Vietnamresan, är sortimentet förmodligen viktigare än priserna. Om matlagning bara handlar om att snabbmakaronerna ska vara klara lagom till Lyxfällan, är det nog priset man prioriterar.

För de flesta av oss är det kanske lite på det ena sättet ibland och lite mer på det andra vid andra tillfällen. Det är ett val vi gör varje gång vi går ut för att handla mat. På en fri marknad gör den samlade verkan av alla dessa val att det är de butiker som bäst svarar mot människors önskemål och behov som överlever. Det kan vara den med det breda sortimentet eller den med de låga priserna – eller lika gärna båda två.

Om man däremot med politiska beslut skyddar en butik som kunderna hade valt bort, om de fått chansen, gynnar man bara en näringsidkare på medborgarnas bekostnad. Det är förstås svårt att peka ut de exakta konsekvenserna, men det är exempelvis ingen vågad gissning att personer med mycket små medel hellre ser att mjölken är billig än att det finns rättvisemärkta auberginer. Det är som vanligt de allra mest utsatta som drabbas hårdast av socialdemokratiskt förmynderi (ja, Sveriges skönaste stad är ett rött fäste, om ni undrar).

Lösningen på detta är dock inte att modifiera ägardirektiven till Göteborgslokaler eller att bussa Konkurrensverket på dem för den delen. I så fall handlar det ändå om att politiker och byråkrater ska avgöra vad som är viktigt för människor, och det är tveksamt om vi vinner något alls. Nej, lösningen måste vara att kommunen avsäger sig uppgiften att förvalta förortstorg och säljer ut Göteborgslokaler. Bara på det sättet kan torgens utveckling bestämmas av vad människorna som faktiskt bor och verkar där prioriterar. Men det finns det inget parti i fullmäktige som vill.

För varje sådan här sak som kommer upp växer min ilska över den stora, ofta dolda, maktfullkomlighet som råder inom kommunala förvaltningar och bolag. Och varje gång det händer, stärks jag i min övertygelse att Liberala partiet har en viktig roll att spela på det lokala planet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.