Mina förhoppningar för 2011

Daniel Fjellström på första maj demonstration i Stockholm 2010
Fjellström på första maj 2010

Jag tänkte inleda partiets nya blogg med att skriva vad jag personligen har för förhoppningar för 2011.

2010 var ett oerhört viktigt år för partiet. Genom att öka i riksdagsvalet med 250% från 2006, visade den nya ledningen prov på professionalism med små medel, samt den handlingsförmåga som vi vill se från styrelsen. Framgången skapade samtidigt krav för det kommande året, och det är kring det jag tänkte uppehålla mig.

Som många känner till har partiet nu dragit igång sitt arbete med att tillsätta arbetsgrupper som ska ansvara för att konkretisera vår politik. Det här är ett oerhört spännande och viktigt steg i partiets strävan mot att bli ett seriöst alternativ för Sveriges liberaler. Vi har fått in en handfull nya, handlingskraftiga medlemmar som har anmält sig till att leda dessa grupper, vilket känns oerhört positivt.

Det som närmast väntar partiet är det upptaktsmöte vi har i Stockholm i februari samt årsmötet i Göteborg i mars. Jag tror vi är många som förväntar oss bra idéer gällande partiets verksamhet under det kommande året.

Men det jag hoppas på mest under det kommande året, och som är avgörande för partiets utveckling, är att fler personer börjar stiga fram ur skuggorna och ta ansvar! Idag består partiets aktiva del av styrelsen plus en handfull medlemmar till. Detta är ohållbart i längden! Jag riktar en stark uppmaning till alla de medlemmar samt personer som stödjer vårt parti och liberalismen att verkligen rannsaka sig själva, och fundera på ”vad kan jag bidra med?”. Alla kan eller vill inte göra allt, men nästan alla kan göra något. Det räcker inte att spendera timmar bakom en datorskärm, skrivandes på diverse obskyra internetforum. Vi är ett politiskt parti och måste bedriva partipolitik. För att synas och existera måste vi vara en del av diskursen. Om vi är övertygade om att österrikarna har rätt, och riksbanken bör avskaffas, så måste vi kunna saluföra det budskapet för fler än bara de närmast sörjande. Om vi anser att rätten att äga och bära vapen är en självklar förlängning av rätten till självförsvar, så måste vi på ett begripligt sätt kunna visa på att det inte kommer leda till kaos och massmord. Vi måste pressentera dessa åsikter på fler platser än internetforum.

Ingen av oss är yrkespolitiker. Vi har alla hederliga arbeten, och/eller studerar. Vi har begränsat med tid och pengar, men oavsett om du kan bidra med kunskap, aktivitet eller pengar, så är det viktiga att du gör något, inte hur mycket.

Jag vill även säga till alla de som känner oro över att de inte kan så mycket; var inte rädda! Du behöver inte ha läst allting av von Mises och Rand. Det vi vill ha är en vilja att våga och försöka. Ibland blir det mindre bra och fel, men vågar man inte förlora kommer man aldrig att vinna.

Styrelsen har gjort ett fantastiskt arbete de senaste två åren. Det kommande året hoppas jag på att fler vill matcha styrelsens arbete med egna initiativ och förslag. Det är det Liberala partiet väntar på och behöver. När det sker, kommer inget kunna stoppa oss. Minns George Washingtons ord:

Liberty, when it begins to take root, is a plant of rapid growth

Daniel Fjellström, Klassiskt liberala partiet Uppsala

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Fint citat där på slutet. Det må vara långt väg kvar, men å andra sidan är långa promenader hälsosamma. Det har jag hört från säkra källor.