Staten – Enligt Tao

Taoismen är en av Kinas tre stora religioner jämte buddhism och konfucianism. Taoismens ursprung är oklart, men dess grundare sägs allmänt vara Lao Zi som föddes 571 f kr. Tao, kan enklast översättas med ”vägen”, men den taoistiska metafysiken är oerhört komplex och svårförstålig. Det är en icke-teistisk religion som fokuserar på ”icke-agerande”

DaoTao
Tao

Kon Fu-tze (Konfucius), konfucianismens grundare, sade om Lao Zi: ”Jag vet att fåglar kan flyga, fiskar kan simma och djur kan springa. Men draken som svingar sig i himlens skyar är outgrundlig och utom räckhåll. Lao Zi är precis som en drake!”

En oerhört intressant aspekt med taoismen, är att den förespråkade en tidig form av ”nattväktarstat”. Här är några exempel ur taoismens äldsta urkund, Daodejing, där något som kan liknas vid en nattväktarstat förespråkas.

De fyra härskarklasserna

Det finns fyra klasser av härskare som styr sina länder med olika metoder. Den högsta klassens härskare använder tysta föreskrifter och låter sina undersåtar göra vad de vill och leva sina egna liv.

Den andra klassens härskare använder moraliska principer för att påverka sina undersåtar och styra dem med välvilja och belöningar.

Den tredje klassens härskare styr sina undersåtar med politisk makt och hotar dem med straff.

Den fjärde klassens härskare demonstrerar sin makt och styr sina undersåtar med knep och finter.

Det bästa styrelsesättet är ”att styra utan mödan och strävan”. Att låta folket göra vad de vill och leva som de önskar och därigenom åstadkomma största möjliga gagn så att folket inte inser vad deras härskare uträttat utan menar att det har kommit till av sig själv.

En god regering kan liknas vid lungorna i vår kropp. De bästa lungorna arbetar så ledigt och lätt att vi inte känner hur vi andas. Om man kan känna att lungorna andas, måste något vara fel med dem.

Regerandets konst

Att styra ett land med hederliga och fredsamma metoder. Att använda krigslister i strid. Att sköta världen enligt principen icke-inblandning när det gäller folket.

Hur vet jag dessa fakta? För ju mer man förbjuder, desto fattigare blir folket. Ju större regeringens makt är, desto större blir oron i nationen. Ju fler strategier, desto fler illdåd. Ju strängare lagar, desto mer brottslighet.

Alltså säger den vise härskaren: ”Jag håller mig till icke-handling så handlar folket på eget initiativ; jag uppskattar lugn och ro, så följer folket den rätta vägen självmant; jag ingriper inte, och folket frodas på egen hand; jag har inga begär och folket återvänder av sig självt till det goda och enkla livet.”

Härskaren tror alltid att han är en alldeles särskild person i samhället, och allt efter sina nycker och idéer föreskriver han diverse regler och lagar och upprätthåller dem skoningslöst. Om den som innehar makten kan vara okonstlad och stillsam, utan begär, kommer friden att härska i vår värld.

Att styra ett stort land

Att styra ett stort land, kan jämföras med att steka en liten fisk, man får inte vända på den jämt. Om den lilla fisken vänds för ofta, faller den i bitar.

Om ett rike styrs med rena och lugna metoder utan motiv, kommer andar, människor och vålnader att bli kvar på sina respektive platser. Så vålnaderna varken förtrollar eller skadar människorna. Inte heller andarna. Eller den vise.

Om härskaren däruppe och folket därnere inte skadar varandra så blir det fred i världen.

Härskaren måste vara lugn och oberörd och utan motiv. Då kan folket göra vad de vill för att tjäna sitt uppehälle, och håller fred med varandra.

Effekten av att ligga lågt

Havet kan bli kung över hundra floder och få dem att strömma ut i det eftersom havet lyckas ligga lägre än floderna.

Så om den vise vill vara en ledare för folket måste han vara ytterst ödmjuk inför dem. För att vara ett gott föredöme måste han sätta andras välfärd före sitt egenintresse.

När den vise då innehar den högsta samhällsställningen känner folket inte hans tyngd, och när han står i spetsen för dem känner de sig inte hotade. Därför stödjer de honom glatt och helhjärtat.

Eftersom han inte tävlar med andra kan ingen i hela världen tävla med honom.

Om en härskare missbrukar sin makt och handlar orättfärdigt och våldsamt, då kommer folket att utstå oerhörda lidanden. Därför måste han låta bli att betunga och skada sina undersåtar.

Den Gule Kejsaren och herdepojken

En dag när Den Gule Kejsaren och hans följe av rådgivare var på väg för att hälsa på hos den berömde heliga mannen Da Wei vid berget Juci, råkade de vilse. Men plötsligt ser en av rådgivaren en herdepojke som spelar flöjt, ridandes på en vattenbuffel. Den Gule Kejsaren bestämmde sig för att gå fram och prata med herdepojken:

Den Gule Kejsaren: – Ursäkta mig, vet du vägen till berget Juci?

Herdepojken: – Ja, det gör jag.

Den Gule Kejsaren: – Vet du hur man kommer till Da Weis boning?

Herdepojken: – Ja, det gör jag.

Den Gule Kejsaren: – Lustigt, inte nog med att du känner till berget Juci, du vet också vem Da Wei är. Nå, då kanske du också vet hur man ska styra landet?

Herdepojken: – Ja, det gör jag. Att styra landet är precis som att vakta hästar. Ta bara bort allt som kan skada hästarnas sanna natur.

Det var inte förrän efter att ha lyssnat på herdepojken som Den Gule Kejsaren och hans rådgivare förstod att de redan hade kommit fram till sitt mål. Så, vem var den egentligen den där herdepojken?

Daniel Fjellström, Liberala partiet Uppsala

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. En annan intressant del av taosimen är några av dessa tidiga anarkistiska anhängare:

    ‘Elaborating on Chuang-Tzu, Pao contrasted the idyllic ways of ancient times that had had no rulers and no government with the misery inflicted by the rulers of the current age. In the earliest days, wrote Pao, “there were no rulers and no officials. [People] dug wells and drank, tilled fields and ate. When the sun rose, they went to work; and when it set, they rested. Placidly going their ways with no encumbrances, they grandly achieved their own fulfillment.” …

    Disputes among the ordinary people are merely trivial matters, for what scope of consequences can a contest of strength between ordinary fellows generate? They have no spreading lands to arouse avarice — they wield no authority through which they can advance their struggle. Their power is not such that they can assemble mass followings, and they command no awe that might quell [such gatherings] by their opponents. How can they compare with a display of the royal anger, which can deploy armies and move battalions, making people who hold no enmities attack states that have done no wrong?’

    Från Rothbards Economic Thought Before Adam Smith
    http://mises.org/daily/3903

    Överlag verkar taoisterna haft många intressanta tänkare