Tvångsliberalismen och förmyndarstaten

Hans Palmstierna på första maj 2010

Det är populärt att vara liberal dessa dagar. Nyliberaler, socialliberaler, liberal-konservativa och liberaldemokrater kämpar om media-utrymmet. Man kan därför fråga sig ”vad gör Liberala Partiet egentligen för nytta?”, när det nu är så gott om liberala idéer. Jag tänkte därför kort gå igenom varför ”liberal” är lätt att kalla sig, men svårt att leva upp till.

Ett mycket bra exempel är det svenska pensionssystemet. Efter pensionsreformen på 90-talet så får nu löntagare administrera en del av sin pension själva. Majoriteten av pensionen skall såklart* svenska staten fortfarande bestämma över, dels för att kunna täcka utgifterna för nuvarande pensionärer (garanti-pensionen), och dels för att några större försäkringsbolag och banker tydligen skall ha ensamrätt på förvaltningen av vissa delar (ITP-pensionenens icke-valbara del). Men det intressanta i detta exempel är PPM-pensionen. En sorgligt liten del av pensionskapitalet, som vi själv får välja vilka fonder vi vill placera i.

Varför betalas inte dessa pengar ut direkt på lönekontot? Om nu alla löntagare får dessa pengar, varför måste våra val begränsas till ”tillgängliga PPM-fonder”? Visst, dessa är ganska många, det går att investera i både aktiefonder, och räntefonder, och …. aktiefonder. Och räntefonder. Men tänk om jag råkar ha en annan investering jag vill göra? Tänk om jag vill köpa aktier i ett onoterat aktiebolag? Eller ett noterat aktiebolag? Eller tänk om jag driver företag och vill investera pengarna i min egen verksamhet? Jag kanske råkar tro på min egen förmåga att generera framtida vinst, och vill öka denna vinst genom att investera i utrustning, eller anställa personal?

”Nänänä”, säger staten (och de 8 riksdagspartierna), det går ju inte. Då kanske du tar dina pensionspengar och köper en plasma-TV istället. Jaha? Tänk om jag gör det då? Varför är detta statens och politikernas problem? Är det inte mitt problem om jag snyltar av mitt eget pensionskapital. Är jag inte myndig vid 18 års ålder och får ta mina egna beslut? Jovisst, säger politikerna, men om vi släpper PPM-pengarna fria så vet vi att vissa människor inte kommer spara till sin pension**. Med risk för att låta cynisk säger jag : Jaha? Är det mitt fel? Skall jag behöva lida för att andra inte vill spara till sin pension? Skall jag skriva under ett papper där jag förklarar att jag förstår konsekvenserna av att ta över mina egna pensionspengar?

”Nänänä”, säger staten. Då kommer folk som vill köpa plasma-TV också att skriva under att de förstår konsekvenserna, och så slutar det ändå med att vi har folk som inte sparar till sin pension. Det är bättre om vi tar hand om det, så garanterar vi att alla får pension när de fyller 65. Vi gör det ju trots allt för ditt bästa.

Det finns inte en diktator i världshistorien som har hävdat något annat än att han gjort saker för ”folks bästa”. Såväl Mugabe, som Ahmedinejad och Kim Il Jong hävdar att de gör saker för folks bästa. Vari ligger skillnaden? Jag vet att ni alla kommer invända att detta är en fullständigt löjeväckande jämförelse – låt gå för det – men jag utmanar er att specificera principen som gör att dessa situationer skiljer sig åt. Att vi på demokratisk väg har framröstat våra nuvarande styrande? En viss Hugo Chavez är även han demokratiskt framröstad, och han har snart lagt beslag på varenda pinal i hela Venezuela, för folkets bästa. Argument om att ”han gör fel, men vi menar faktiskt väl” räcker inte. Jag efterfrågar en princip som säger vad staten får och inte får göra för folks bästa. Om du inte klarar av att formulera den principen så får du även erkänna att staten har rätt att ta ut 100% skatt och tvinga dig till 10 års ”samhälls-tjänstgöring” så länge som det är demokratiskt framröstat. Inte? Säger vem? Vilken princip eller rättighet kommer skydda dig?

Sent om sider tänkte jag komma till min poäng, nämligen att många kallar sig liberaler, men samtidigt inte bara överser, utan gladeligen sanktionerar allsköns ingrepp i folks vardag och godtyckliga övertramp på folks rättigheter, enbart på grund av att vi ”demokratiskt har röstat fram det”. Det duger inte. Vill du vara liberal på riktigt så får du formulera en korrekt princip som förklarar vad statens uppgift och syfte är, och hur staten skall begränsas.

Vi i Liberala Partiet har en tydlig sådan princip. Staten skall skydda medborgarnas (negativa) rättigheter och deras tillgångar från angrepp från andra individer, grupper eller nationer. I övrigt anser vi att staten skall hålla sig borta, och lämna samhället till att sköta sig självt.