Lagen är ett nödvändigt ont

”Ju mer fördärvad staten är desto fler är lagarna.” ska en romersk senator och historiker vid namn Tacitus en gång utbrustit. Jag kan inte säga att jag helt och fullt håller med honom, mestadels då teknologiskt avancerade samhällen tenderar att behöva lite mer omfattande lagstiftning på vissa områden än sina äldre föregångare. Regler om diverse trafikbrott torde till exempel helt naturligt bli lite fler i takt med att nya färdmedel, som dessutom framförs i väldigt höga hastigheter, uppfinns. Han har dock helt klart en poäng, och jag vill argumentera för att lagen, som hur vi än ser det är en av grundbultarna i alla någorlunda avancerade civilisationer, bör ses som ett nödvändigt ont snarare än ett verktyg för att forma människor och moralen.

Lagboken
Sveriges rikes lag

Lagens funktion

Civilisationen uppkom när en stenåldersmänniska kom på att man kan få någon annan att göra något genom att prata med denne och samarbeta till ömsesidig vinning istället för att slå kompisen i huvudet med en klubba och ta hans grejer. Problemet är bara att det ibland tar längre för vissa människor att se fördelarna med samarbete och ömsesidig respekt, och det är jobbigt att gå omkring och vara rädd för att någon ska bruka våld för att ta vad de vill ha hela tiden. Alltså uppfann man regler. ”Du skall icke döda, i vart fall inte om du inte måste” och ”Använd inte din grannes hydda som toalett”, var antagligen bland de första, och detta ögonblick måste rimligen ses som ett stort steg framåt i mänsklighetens utveckling. Tyvärr kom något sådär fem minuter senare på att man måste tolka reglerna, och därmed uppstod den första juristen. Om detta var ett lika stort steg bakåt tänker jag inte uttala mig om.

Lagen och regler används sedan dess som ett sätt för statsmakten, eller ledningen för en grupp, att styra undersåtarnas handlande. Den är alltså på ett eller annat sätt handlingsdirigerande. Det finns även andra idéer om vad lagen är till för, till exempel att den ska vara avskräckande, skydda brottsoffer eller syfta till vedergällning. Det centrala är dock att lagen är ett verktyg som ledarna för ett samhälle använder för att få samhället att fungera bättre, eller åtminstone på ett för ledarna önskvärt sätt. Med undantag för anarkister av olika slag erkänner i princip alla ideologiska åskådningar behovet av lagar. Bland dessa kan man därefter egentligen urskilja två sorters människor, de som gillar att lägga sig i och styra över andra och de som tycker att folk så långt som möjligt ska få bestämma själva.

Morallagstiftning

Ett problem för oss som föredrar att inte få onödiga pekpinnar uppifrån är att folk som vill lägga sig i tenderar att dras till politiken. Att vara politiker är nämligen ett bra sätt att få bestämma över grejer, och hamnar man bara högt nog på en partilista behöver man inte ens ha något folkligt stöd för att få sitta och rösta i en kommunfullmäktige eller riksdag. Om det är detta upplägg som ligger bakom, eller om det är ett allmänmänskligt drag att vilja påtvinga sina värderingar på andra, vet jag inte. Klart är i vart fall att det finns massor av lagar som saknar offer. Varför får man inte gifta sig i vilka konstellationer man vill? Om jag vill ha två fruar eller kanske en fru och en man, vad har staten i så fall med det att göra? Varför får jag inte uttrycka missaktning för folkgrupper om jag känner för det? Nu räknas det i lagen inte upp någon grupp jag har problem med, men utvidgas det till att innefatta yrkespolitiker kommer jag få problem. ”Sticks and stones can break my bones, but words can never hurt me.” lär sig engelska barn när de är några år gamla, men tydligen gäller det inte för folk som bor i Sverige. Varför får fria Svenska medborgare inte spela turspel med varandra om pengar annat än på statens reglerade kasinon där drinkarna är dyra, avgifterna höga och insatserna ganska rejäla? Och slutligen; vad sjutton har staten att göra med vem som har sex med vem mot vilken betalning? Det är helt enkelt absurt.

Vissa av de där exemplen är naturligtvis enkla att förklara. Staten gillar kasinomonopolet eftersom det drar in en massa pengar, och familjen som enhet har funnits som en institution i det Svenska samhället väldigt länge så ingen har fått för sig att reflektera över det, förutom när homosexuella högljutt påminde om att de också borde ha rätt att gifta sig. Det går alltså att få det ändrat, åtminstone till viss del, om man skriker tillräckligt högt och tillräckligt länge.

Andra saker beror på att politiker lyssnat på intressegrupper och bestämt sig för att förbjuda något ”dåligt”. Det är klart att det är skönt att man slipper lyssna på någon svagbegåvad skinnskalle som försöker uttrycka sitt hat för homosexuella, judar eller svarta. Rasism och hat mot homosexuella är i de flesta fall irrationellt, byggt på konstiga fördomar och överlag beklagligt. Den franska upplysningsmannen Voltaire förknippas dock med det kända citatet; ”Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det.” Personligen har jag bättre saker att lägga mitt liv på än rasisters rätt att spy galla över diverse folkgrupper, men det finns en poäng i att yttrandefrihet är viktigt. Nu har de tystat rasister, religionshatare och homofober. Vad tar de nästa gång? Hippies, mjukvarupirater och kommunister? Att överge något så grundläggande och viktigt som yttrandefriheten bara för att tillfredsställa särintressen och ”visa handlingskraft” mot åsikter som inte är populära är helt enkelt ingen bra idé. Det finns i världshistorien inte en enda diktator, inte Stalin, inte Hitler och inte Pinochet, som inte behållit människors rätt att säga precis vad de vill så länge de håller med staten i allting viktigt. Det är inte rätten att hålla med vi måste skydda, det är rätten att säga emot accepterade åsikter som är det riktiga måttet på yttrandefrihet. En person kan ställa sig upp och säga att; ”Så borde man inte få säga! Släng honom i fängelse!” när de hör hatpropaganda eller lyssnar på en förintelseförnekare. Problemet är bara att om hon gör det kan hon inte samtidigt säga att hon försvarar yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, för yttrandefriheten ska även skydda de impopulära, de motbjudande och de störiga. Det är priset vi betalar för att bevara den.

Laster är inte brott

Människor tar massor av dumma beslut. En del dricker för mycket, andra spelar Jack Vegas. Ytterligare någon handlar för mycket kläder och majoriteten kunde nog äta bättre. Vissa är lite för förtjusta i att gå ut och dansa och någon kanske sitter och röker på och spelar TV-spel istället för att plugga lite hårdare. Träning börjar ju bli populärt, men det finns säkert en massa folk som inte tränar tillräckligt också. Folk tar helt enkelt en massa irrationella beslut, men betyder det att vi ska förbjuda det och tvinga dem att göra som staten vill? Om någon bara skadar sig själv är det deras ensak och ingen annan, utom möjligen nära och kära, har något som helst att göra med det så länge de sköter sig i övrigt. Att skada sig själv är korkat, men det bör inte ses som ett brott. Lagar bör finnas till för att skydda människor från andra individer och från staten, inte för att skydda dem mot sig själva.

Statens rätt att stifta lagar bör sträcka sig till, och endast till, vad som är nödvändigt för att skydda medborgarnas negativa rättigheter. Alla bör ha rätt till liv och frihet att göra vad de känner för så länge de inte kränker en annan människas rätt till detsamma. Det är inte en rättighet att få tysta opposition med polisens hjälp. Det är inte en rättighet att bestämma vem din granne har sex med eller vem eller vilka han vill gifta sig med. Slutligen är det inte en rättighet att tvinga på andra människor dina värderingar, oavsett om dina är populärare. Därmed ska inte heller staten göra det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Om det var möjligt att ordna så att staten inte kunde stifta andra lagar vore det ju fint. Problemet kommer när de har polis och militär på sin sida och väljer att böja lite på sina egna regler och till slut har vi USA 2011 istället för USA 1811.

  2. Fint skrivet Ambjörn.

    Niklas, din något oklara kommentar och min lunchkoma gör att jag tolkar ditt inlägg som att du anser att USA förtrycker sin egen befolkning med hjälp av militär/polis. Det är väl lite att ta i, eller? Finns bra mycket bättre exempel på länder som gör det.

    Och om det är angående deras rätt till privatliv du på något sätt relaterar till så är väl problemet snarare att befolkningen överlag (även Sverige, dock har vi nog inte lika härliga lagar som uncle Sams land) som frivilligt ger upp sina rättigheter i hopp om att de elaka terroristerna ska kunna stoppas.

  3. Titeln på det här inlägget gör mig väldigt förvånad. Hur blev lagar något dåligt? Ja, det finns gott om dåliga lagar som du tar upp (och fler därtill) men lagar som skyddar ens person och egendom kan jag inte se hur dessa skulle kallas “onda”. Om något är de källan för det mesta som är gott.

    “Lagen och regler används sedan dess som ett sätt för statsmakten, eller ledningen för en grupp, att styra undersåtarnas handlande.”

    Detta påstående verkar missa alla som använt lagarna för att skapa ordning i sina liv och större säkerhet i sina göranden med andra människor. Lag är, som du går in på, en grund för samhället och det är också bland vanliga människor som lagar utformas och, med hjälp av experter på lagen, förfinas.

    Jag känner för övrigt ytterst få anarkister som är för ett laglöst samhälle. Ett statslöst samhälle, givetvis, men det är ju en helt annan sak.

    1. Tror jag har en något snävare definition av lag än dig. Lagar är, i den meningen jag använder, sådana regler som slås fast av en riksdag/ett parlament och backas upp av ett våldsmonopol. Jämför RF 1 kap. 4 § om riksdagens uppgifter (http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19740152.HTM).

      Det bästa vore ju helt enkelt om att folk hade en gemensam, någorlunda vettig, moral och att lagar vore överflödiga (eftersom de per definition är begränsningar av folks handlingsfrihet).

      En regel som du sätter upp för dig själv, eller som sätts upp inom familjen, faller helt enkelt inte under den definitionen. Antar att jag är lite lätt indoktrinerad av juristlinjen, och borde varit tydligare med vad jag menar.

  4. Det verkar som det, för min del är lagar de rättsliga regler som finns i ett samhälle, oavsett om de upprätthålls av ett våldsmonopol eller om de är stiftade. Jag pratar alltså inte om regler inom famlijen eller regler för mig själv. Om än att de senare skulle kunna gå under benämningen lagar, så inkluderar mitt begrepp mer än så.

    Ett problem med din definition är att de flesta samhällen definitionsmässigt verkar ha varit laglösa, då sedvanerätten verkar varit rådande för de flesta samhällen under den längsta perioden; de flesta lagar har vuxit fram organiskt snarare än blivit tillsatta av en parlamentarisk grupp.

    Begränsningar av andra människors beteenden kan vara bra, och om deras begränsning kräver en likadan begränsning från min sida, så ser jag det utbytet som rättvist och bra. Lagen blir alltså inte ond även om man ser den som en begränsning – förutom möjligtvis för den som inte vill bli begränsade eller vill bryta mot lagen. Även lagar som riksdagen upprätthåller kan vara bra.

  5. http://www.ne.se/lang/r%C3%A4ttsregel

    “rättsregel, regel som hör till det juridiska normsystemet, till skillnad från t.ex. moraliska regler och etikettsregler. Rättsregler kan vara lagregler eller sådana oskrivna normer som kommer till uttryck i rättspraxis.”

    Alltså, “lagar”, eller åtminstone bindande rättsregler kan mycket väl ha din betydelse också, common law-systemet i England bygger ju på regler skapade av domstol (även om de även har lag från parlamentet, kallad statutory law) och sedvanerätt kan ju uppstå.

    Vad jag ville hävda är att tvingande regler för människors beteende är något som generellt bör undvikas. I vissa fall blir man tvungen att begränsa människors handlingsfrihet för att skydda andra människors frihet, precis som du sa. Detta gör att en lag, eller annan slags bindande regel uppbackad av någon slags auktoritet (moralen, ett våldsmonopol, någon gud etc), måste instiftas.

    Det faktum att något är nödvändigt för att uppnå ett gott resultat betyder dock inte i sig att det är gott. Jämför “TANSTAAFL”, det är alltid ett pris vi måste betala. Det faktum att jag inte kan gå omkring och spöa folk till höger och vänster utan att det får rättsliga konsekvenser tycker jag att är lite tråkig. Det är en begränsning av mina val och stör mig då det säkert uppkommer tillfällen där det vore moraliskt riktigt att slå någon på käften. Den begränsningen är dock nödvändig, som en del i en allmän regel att man inte får slå varandra på käften, för att upprätthålla ett fungerande samhälle. Förstår du vad jag menar?

    Och sen tror jag, utan att veta helt säkert, att du är ute och cyklar när du säger att de flesta lagar blivit tillsatta organiskt. Ända sedan vi började få lite effektivitet i lagstiftningsprocessen har det, precis som allt annat, accelererat så in i helvete. Det stiftas så brutal med lagar att det är rent löjligt. Och dessutom fanns en lång övergångsperiod när lagar blev stiftade av kyrkan/kung/etc som inte heller kan ses som “organiskt framväxta”. Däremot har en massa normer, det vill säga okodifierade regler med eller utan rättslig verkan, växt fram organiskt. Då börjar vi nog närma oss.

    Borde dock ha lagt till “lagen i en rättsstat” i min definition, då lag tidigare instiftats av alla möjliga auktoriteter.

    1. “Detta gör att en lag, eller annan slags bindande regel uppbackad av någon slags auktoritet (moralen, ett våldsmonopol, någon gud etc), måste instiftas.”

      Kyrkor, andra människor, stor-familjer och diverse föreningar är nog mer relevanta auktoriteter än “moralen” eller “någon gud”.

      Jag ser din poäng, men jag håller definitivt inte med dig. Nog för att det kanske kan råda tvister om det är gott eller ont att ha makt att slå andra på käften eller att faktiskt göra det, men min subjektiva åsikt är att det är omoraliskt. Även om du skulle stå över lagen kanske du skulle vilja kunna begränsa ditt beteende för att inte förlora vänner genom att ibland, oberättigat, slå till någon.

      Min poäng om organisk uppväxt av lagar berörde det faktum att de flesta samhällen levt under organiskt framkomna lagar; jag skrev något förhastat att även av antalet faktiska lagar så har de organiska varit flest. Du har helt rätt i att dagens stater lyckats ta över på det planet. Men min huvudpoäng står sig fortfarande. Vidare, den lag som kyrkan administrerade var ofta sådan lag som vuxit fram organisk, som sedvanerätten, vilken däremot ändrades dramatiskt när kyrkan blev statlig (genom att införa dödsstraff på en massa brott som tidigare lösts med böter eller inte varit brott).

  6. Hej Ambjörn!
    Först och främst vill jag tacka för ett mycket välskrivet inlägg. Kan bara hålla med om det mesta du säger. Lustigt nog skrev jag nyligen om just samma sak på min blogg “Hjälp, min syster är Sverigedemokrat!”. Det vore roligt om du läste och kommenterade där.
    Hälsningar storastorasyster

  7. Hej!

    Kul att du gillade inlägget. Jag var in på din blogg och kollade och det är upplyftande att du lyckas ha ett gått förhållande till din syster trots att ni har skilda uppfattningar i massa frågor. Själv har jag rejält svårt för Sverigedemokrater, men samtidigt har jag lite svårt för att engagera mig i frågan. Det är naturligtvis väldigt synd att de fått något som helst inflytande, men å andra sidan har Sverige historiskt sett klarat sig rätt ok trots att det finns extremist/enfrågepartier i riksdagen så jag ser inte riktigt varför det här skulle vara så mycket värre.

    Därmed inte sagt att jag anser att frågan oviktig, men det känns som att så många har engagerat sig så starkt i frågan att det antagligen är ett bättre användande av min tid att koncentrera mig på andra frågor. Jag bookmarkade dock din blogg (underbar svengelska jag fick till där!) och följer med intresse då jag känner att det är uppfriskande med någon som faktiskt har någon slags semi-balanserad agenda.

  8. Tack för snabbt svar och något som jag tar som en komplimang. För många år sen, när BSS & co började växa sig starkt, ansåg jag att bästa sättet att behandla den sorgliga gruppen, var att nonchalera dem. Min farmor, som överlevt II:a världskriget, höll inte med utan var rädd för att utvecklingen skulle bli som Tyskland på 30-talet – för att ingen protesterade i tid.
    Nu jämställer jag inte SD med vare sig nazister eller BSS, men jag blev ganska ledsen för valresultat 2010. Jag håller med dig om att många politiska debattörer koncentrerar sig på fel frågor och blir upprörda över fel saker vad gäller SD. Mitt eget intresse handlar ganska mycket om demokrati i allmänhet, och förutfattade meningar och åsiktsutbyten i synnerhet.
    PS. Självklart är din blogg bookmarkad(!) redan